Homeward rolling au pair

Vaskorna ar fardigpackade, passet som inte har anvants pa 5 manader ar nedstoppat i handvaskan.

I'm going home.

Nu hander det verkligen. De senaste veckorna har det bara varit sa overkliga. Hem? Vad ar egentligen hemma? Numera raknar jag bade Oxford och London som mina hem. Och Stockholm. Snart aven Pitea.

Allt ar egentligen klart, men mitt hjarta slar jattefort, jag ar stressad till tusen och det kanns som att jag har glomt minst 47 saker. There's no turning back now. Glommer jag nagot ar det glomt for alltid. Jag kommer inte tillbaka.

Ska ivag pa nagon javla lunch snart. Det ar minst 35 grader varmt och jag haller pa och svimma av varmeslag. Det har ar inte halsosamt.

Jag saknar redan London. Jag kommer att sakna Frida. Jag kommer att sakna Starbucks. Jag kommer att sakna Kentucky Fried Chicken. Jag kommer att sakna Primark. Jag kommer att sakna tyskarna och hollandskan. Jag kommer att sakna billiga skivor. Jag kommer att sakna att prata engelska. Jag kommer att sakna att kunna ga och kopa skrapmat klockan 4 pa morgonen. Jag kommer att sakna KOKO. Jag kommer att sakna The Zodiac. Jag kommer att sakna riktiga indiediscon. Jag kommer att sakna Musiken och Konserterna. Jag kommer att sakna England.

Hej da England. I've had the time of my life. Tell me what can you want, when you've got it all? Inget. Jag har verkligen haft allt har.

Vi ses i Sverige nar jag fatt internet igen om 2-3 veckor.

Until then.

Ta-ta.
/ Lania