Bråvallafestivalen 2014

I veckan bestämde jag och Ulrika oss lite halvspontant för att åka till Bråvallafestivalen över dagen. Bokningarna till fredagen bjöd på lite för mycket fin nostalgi för att vi skulle kunna motstå. Norrköping välkomnade oss med världens jävla skyfall och åskoväder och det var riktigt läskigt att det första vi möttes av var att folk hade blivit allvarligt skadade av ett blixtnedslag på campingen. Lite senare när vi stötte på några gamla pitevänner fick vi höra att blixten slagit ned precis bredvid deras tält. Så obehagligt och så skönt att de klarade sig helt oskadda.
 
Vi inledde festivaldagen med att se lite av Linnea Henriksson och resten av dagen sprang vi mellan de två största scenerna och fick njuta av Daniel Adams-Ray (i sällskap av The Kooks som stod precis, precis bredvid oss), The Kooks, Mando Diao, The Hives, lite av Veronica Maggio (som jag fortfarande inte är särskilt imponerad av som liveartist), Kings of Leon och Placebo. Så mycket fin tonårsnostalgi inklämd på en liten dag!
 
Vi dränktes i massor av regn, men jag hade fryspåsar i skorna och
fick smaka churros för första gången och blev så här nöjd.
 
Under en kort stund fick vi till och med sällskap av solen.
 
Och den tittade även fram senare på kvällen.
 
Som lyckligast var jag när jag fick skutta och sjunga till alla fina The Kooks-hits från Inside In/Inside Out-skivan. Så himla mycket fin nostalgi som fortfarande får britindiepop-hjärtat att klappa och hoppa över några slag. The Hives är alltid The Hives. Så här 10 år efter min mest fanatiska The Hives-period så exploderar inte hjärtat lika mycket längre, men underhålla vet de minsann hur man gör. Även Kings of Leon bjöd på en massa gamla hits som fick mig att minnas tillbaka till fina platser och människor från svunna tider. 
 
 
Pelle är bra tokig, men fortfarande himla stilig. 
 
Kings of Leon med en riktigt snygg ljus/video-rigg.
 
Regn i motljus fick mig att längta efter min systemkamera,
men Håkan (mobilen) klarade sig ändå rätt fint.
 
Som högst skuttade jag nästan när Håkan Hellström dök upp och gästade Veronica Maggio under Hela huset. Jag är nog fortfarande i någon slags nyförälskelsefas när det kommer till Håkan och dör litegrann av allt som har med honom att göra. Det känns fantastiskt att jag fortfarande kan känna så när det kommer till musik. Och trots att hela kroppen värkt i dag efter alldeles för lite sömn så vill jag aldrig sluta göra halvknäppa saker som att spontanåka på festival över en dag för att sedan ta en buss hem klockan fyra på morgonen.
 
Någonstans långt, långt bort dök Håkan upp.
 
Nu är det i alla fall slut på inbokade konserter och festivaler denna sommar. Känns lite tomt, men nu är det bara 20 (!) dagar kvar tills dess att vi åker till Island! Och bara fem arbetsdagar kvar innan jag går på semester. Igen.
 
/ Lania