The Grinch

På jobbet går kollegorna nuts med julpynt. Alla tokälskar julen och allt som hör till, medan jag typ måste försvara mig för att jag inte är särskilt entusiastisk över allt ståhej.
 
Dels handlar det om att jag är fruktansvärt oreligiös. "Men julen handlar om gemenskap och att umgås med familjen och..." Jo, det kanske den gör nuförtiden. Det gottgör inte det faktum att allt grundar sig i nåt hittepå om en oskuld som födde ett barn och att tre visa män kom med tråkiga presenter till ungen. Tjena liksom.
 
Sen vill jag inte genom onödiga och dyra juklappar bidra ännu mer till den överkonsumtion som råder i världen. Tänk vad mycket man skulle kunna göra för de pengar som läggs ner på julhandel. Ja okej, förutom att omsättningen i handeln ökar så ger folk även bort mer pengar till välgörenhet i juletider. Men skulle man inte lika gärna kunna göra det året om i stället för att köpa den där iPaden till sin 5-åring eller vad fan dagens kids numera vill ha i julklapp.
 
Jag framstår säkert som världens mest rabiata anti-kommersialist på jobbet, men det gör inte mig något. Jag står för vad jag tycker om julen och känner mig inte som en särskilt mycket sämre människa på grund av det. 
 
Med det sagt så gillar jag fortfarande julmat- och bak. Köttbullar, prinskorv, Jansons frestelse, gravad lax, lussebullar och pepparkakor är asgott. Maten har å andra sidan inga religiösa (i alla fall inte vad jag vet) anknytningar till julen.
 
Så för att visa att jag inte är en så hemsk och kall människa som jag framstår som så har jag i dag bakat för glatta livet. Klassiska lussekatter och saffransbullar med vanilj i. Tjockisen inom mig gillar i alla fall julen.
 
 
Nio dagar utan blogginlägg. Det måste vara något slags rekord? 
 
/ Lania