Strike me down

Ah vad grym jag ar pa bowling. 4 strikes och 4 spärrar. 152 poang [slampa]de jag pa. Ah vad grym jag ar. Man kande ju sig annu grymmare nar ens tva motstandare var tvungen att ha rannorna uppe och jag slog dem med typ tre ganger sa manga poang och kastade klotet med 4 ganger sa mycket kraft. Att motstandarna var en flicka pa 5 och en pojke pa 9 ar en annan sak, men fan, jag ar grym. Tricket med bowling ar att forsoka se sa professionell ut som mojligt nar man kastar klotet (steg, steg, steg, sma steg, kasta, ner i bowlingpose), aven om man inte har nagon aning om vad man gor, det ar da det blir ratt.

Sen har jag lyckats ga och bli forkyld ocksa, och vilken dag som helst kommer min graspollenallergi att borja spoka ocksa. Sag hogt gras med fron pa idag. De ar min fiende nummer ett under sommarmanaderna. Glommer jag att ta min medicin en dag sa ar nasta dag helt forstord. Jag grater, jag snorar, det kliar i ogon, nasa och hals. Det ar skiten man far ta av att i ovrigt ha ett ogenomtrangligt immunforsvar.


Kollade i dag upp vad Babyshambles kor for latar pa sina konserter for att vara lite smatt forberedd infor Hultsfred. Jag blev pa nagot satt lite besviken nar jag sag att de spelar What A Waster, Up The Bracket och Time For Heroes. De ar ju sa otroligt typiska Libertines-latar.

Jag kommer formodligen sta och grata sonder mig nar jag hor dem, men det kanns anda fel pa nagot satt. Visst att det ar Pete som sjunger och jo de har nog alltid varit lite 'hans' latar, men ja, jag vet inte. Jag vet att jag kommer att grata nar jag far hora Time For Heroes live, aven om inte Carl star vid Petes sida. Och an en gang kommer jag att kunna saga: Nu kan jag do lycklig.

Pete
Ar det fel att jag absolutely f*cking alskar honom?

X-factor: Battle of the stars and Desperate Housewives awaits.



[21:55]
Tanker svara pa min egen fraga i bildtexten i forra delen av det har inlagget. Ja, det ar egentligen fel att jag alskar en drogmissbrukande mediahora som utnyttjar sina beundrare for att finansiera sitt missbruk. Och samtidigt, nej, det ar inte fel for det jag alskar med honom ar saklart inte det negativa. Jag alskar musiken han gor, jag alskar texterna han skriver, jag kan egentligen inte alska honom som person eftersom jag inte kanner honom, men puckad som jag ar gor jag det anda.

Jag ar splittrad liksom. Jag kan sitta och lasa sana har blogginlagg och totalt halla med, men pa samma gang gor jag inte det, for jag ar sa pass tontig och naiv att jag kanner medlidande for honom.

En dag kommer det har att komma till ett sl*t. Antingen genom att han dor (peppar peppar, ta i tra) eller genom att han tar sig ur drogmissbruket, gifter sig med Kate Moss, aterforenas med Carl Barât och gor en decent manniska av sig sjalv.

Ses.
/ Lania