Jag är inte tillbaka. Inte än.

Delicatos matsal har en dator. Jag jobbar över, är jättekladdig av mandeltårtskräm och är alldeles för överexalterad över att jag kan uppdatera bloggen för första gången på nästan 3 veckor. Jag kan förövrigt inte skriva med svenskt tangentbord längre. Skadat. Jag vet att ni har saknat mig, jag ser det på besökarräknaren.

Så, vad har hänt? Jag är tillbaka i Sverige, men har fortfarande inget internet hemma (jag dör), jag har varit på Hultsfred och sett The Strokes, Guillemots och Babyshambles. Pete kom. In your faces jävla pessimistiska tvivlare. Bloggberoende och skadad som jag är har jag självklart redan skrivit ett alldeles för långt inlägg om hela den veckan. För hand. Åh vad upprymda alla mina beundrare blir nu.

Dagarna på Delicato är långa. Jag äger punschrullebandet. Jag skriker åt folk att göra som jag vill att de ska göra, och de lyder. I fucking love it. Jag är gjord för att vara chef och bestämma över folk.

Titta, jag kan svära igen.

Vi ses.
/ Lania