Blått bajs i de norrländska skogarna

Ja, jag lever fortfarande, men det här med internet hemma går fortfarande inget vidare. Förmodligen kommer bloggandet inte bli regelbundet förrän jag flyttat till Piteå. Om mindre än 2 veckor bär det av. Det är helt sjukt. Från dess att vi blev antagna har allt bara gått så jävla fort.

Jag och Sanna har numera varsin lägenhet på Ankarskatavägen i Piteå, cirka 5 minuter från Musikhögskolan. I onsdags flög vi upp över dagen för att inspektera lägenheterna (bara den dagstrippen borde egentligen vara värd ett helt blogginlägg, men om man ska försöka sammanfatta det hela lite: Norrlands länstrafik suger. Jag och Sanna missade flygbuss med ca 3 minuter, nästa gick 2 timmar senare, så vi liftade till Luleå med Britt och Benny från Boden som drog historier om björnar som bajsade blått bajs för att de äter så mycket blåbär.) Min är en mysig lagom stor möblerad etta och Sannas är en omöblerad historia på 45 kvadrat. Jävla lyx det är att hitta bostad i Norrland. En viktig detalj i Sannas lägenhet är hennes alldeles egna walk-in closet. Sanna hoppade bokstavligt talat jämfota när hon såg den och började flaxa jättefjolligt med armarna. Tänk att en garderob kan locka fram bögen inom en så hård tjej som Sanna.

Det enda som återstår att fixa nu är allt det tråkiga och jobbiga; studiebidrag, hemförsäkring, adressändring, bostadsbidrag. Orka liksom. Jag är 19, jag ska inte behöva bry mig om sånt. Jag ska sitta och blogga med min nya laptop i sängen och sno trådlöst bredband från grannen. Eller jag snor förmodligen det trådlösa bredbandet innan jag börjar blogga. Gud, det är svårt att skriva korrekt när man inte gör det varje dag längre. 

Annars jobbar jag på som en galning på Delicato. 6.15 till 15.15. Övertid till klockan 21 ibland, vad man inte gör för pengar alltså. Så, om ni ser några punschrullar (även kända som dammsugare) runt om i världen så kan jag garantera att jag har haft något med dem och göra. Be afraid, be very afraid.

Jag har förövrigt blivit modern mobilnörd. Jag äger numera en kameratelefon som kan spela realtones. Och den kan ta emot MMS. Herregud. Jag har Don't look back into the sun som ringsignal. Känns som att jag vanärar den låten genom att använda den som ringsignal. Annars är sommarens bästa låt förmodligen Regina Spektor - Fidelity.

Vi ses säkert någon gång. Och folk som vill hinna träffa mig och Sanna innan vi flyttar ut i skogen får passa på nästa helg. Sista chansen nu (Hugo the troll flashback någon?).

Puss.
/ Lania

Kommentarer:

1 Viktor:

Haha, "Sista chansen nu". Mellanstadieminnen.

2 oprofessionelll:

Det var längesen jag kollade in din blogg. Hade tappat bort adressen och hittade den efter en massamassa sökande.
Jag skulle vara jättenervös om jag var du. Fast jag är ju jag och du är ju du. ^^
Och apropå modern mobil. Jag har också nyligen skaffat en såndär telefon med kamera och mms och riktiga ljud. Dessutom är det en snäcktelefon - jag satsade stort. Höhö.

Jag hade ju tänkt komma till Sthlm nu 3-6 augusti, men det blev inte av av någon okänd anledning. Jag antar att det är p.g.a. att jag fegade ur när jag inte hade resesällskap... Fy skäms på mig!

Kommentera här: