Bloggar

Som bekant gillar jag att gå tillbaka i mitt bloggarkiv och läsa gamla inlägg för att minnas upplevelser, känslor och tankar. I kväll roade jag mig med att läsa lite gamla inlägg ur Åsas blogg, vilket var minst lika underhållande och nostalgiskt som att läsa min egen.
 
Under åren vi bodde i Pite och sekten umgicks som mest figurerar jag en hel del där, och eftersom vi gjorde i princip allt tillsammans så har vi också skrivit om samma händelser och tillställningar. Många av inläggen som handlar om gemensamma upptåg ser ganska lika ut, men det var också kul att påminnas om sådant som jag själv inte skrivit om eller fotat. Som den här lilla utflykten jag, Åsa, Nils och Pär gjorde en lördag i september 2009 för att vi hade tråkigt.
 
Läste främst inlägg från hösten 2009 och våren 2010. Hösten för att den var så fantastiskt fin det året, våren för att jag gillar att plåga och påminna mig själv ibland. Vet inte varför jag blev så nostalgisk just ikväll. Det är väl det här med det nya året som spökar. Försöker alltid att inte påverkas av nyåret, men blir det ändå. Det känns som att livet just nu springer förbi mig medan jag står bredvid och tittar på. Vill inte känna mig pressad av en massa måsten och borden, men det är svårt att låta bli när det känns som att alla andra i omgivningen fortsätter att springa.
 
Kvällens nostalgitripp tog mig så långt bak i tiden som mitt första blogginlägg i min allra första offentliga blogg (innan dess skrev jag "dagbok" på Lunarstorm och Helgon). Helt otroligt att den fortfarande finns kvar. Den 23 augusti 2004 skrev jag om den första dagen på det sista året på gymnasiet. Mitt 17-åriga jag resonerade ungefär likadant kring "det riktiga livet" då som jag gjorde när åren i Pite närmade sig sitt slut.
 
Nu fastnade jag i Livejournal-bloggen. Mitt 17-18-åriga jag alltså... Lite pinsam, men ändå helt okej, musiktokig tonåring.
 
/ Lania

Selfie-nostalgi

Jag gillar ju nostalgi. Ganska så mycket skulle man kunna påstå. Mina två externa hårddiskar, Gustav och Walentin, har varit mig trogna i väldigt många år och där finns typ alla fotografier jag någonsin tagit. Drabbades i detta nu av någon slags panik över att de någon gång ska gå och krasha, så när jag har publicerat det här blogginlägget ska jag ta och beställa mig en backup på mina backuper.
 
Hittade i alla fall ett par bilder från tiden då jag och Sanna bodde och härjade i England. Herregud så unga vi var. Nästa år är det tio år sedan vi flyttade dit. Helt galet. En liten tripp längs egofoto-memory lane - numera känt som "selfies".
 
Studenten 3/6-2005.
 
Where the action is 2005.
 
På en buss i London 2005 tillsammans med min tyska vän Andrea.

Någonstans i England 2005.

 
The Seaside of Brighton 2005.
 
I mitt rum, Oxford 2005.
 
Nej, vi gjorde inte så mycket annat än att fotografera oss själva på den tiden. Ack, ungdomens lyster...
 
/ Lania

R.I.P Toschten

För sju år sedan köpte jag en sjukt häftig mojäng. Det var innan smartphones tog över världen och prylar med touch screen var rätt ovanligt. Min vän fick namnet Toschten och tillhörde den allra första generationen av iPod Touch. Vi spenderade många timmar tillsammans. På flygplan, tåg, bussar och mängder av promenader längs Räkstigen.
 
Det här med att jag namnger mina teknikprylar började bli en rätt vedertagen förteelse i min umgängeskrets och på den tiden visste de flesta vem Toschten var. Logiken: iPod Touch -> iPod Tosch -> Toschten (Torsten). Ibland gick det där med namnen dock lite överstyr. Som den gången Calle undrade om min iPod var på en fest och glömde bort att vi har en vän som heter Torsten.
 
Telefonsamtal mellan Sanna och Calle:
 

Calle: - Vilka är där då?
Sanna: Ida, Gustav, Juha, Torsten...
Calle: Lanias iPod?

 
I onsdags tänkte jag se om det gick att få nytt liv i Toschten genom att ge honom en uppdatering. Men när jag kopplade in honom till Malcolm the Mac så fick jag ett grått äppelskrutt till svar och nu är Toschten död. Troligtvis går det inte att fabriksåterställa honom eftersom han är jailbreakad. Förr i tiden gick det nämligen inte att installera nya appar om man inte jailbreakade sin mojäng. När jag tänker efter så fanns nog inte ens ordet app när jag skaffade Toschten.
 
Egentligen har jag inte använt honom på flera år eftersom jag haft smartphone sen 2010. Men det är ändå lite sorgligt att han aldrig mer kommer att gå att starta. Tack för all musik och allt sällskap.
 
 / Lania