All good things...

I nyhetsflödet på FB handlar alla statusuppdateringar om norrsken i Pitstan. Ibland gör det lite ont att veta att jag förmodligen aldrig mer regelbundet kommer att få uppleva sagolika, färgsprakande himlar i form av norrsken och norrländska solnedgångar.


Direktrapportering från Facebook. Min före detta utsikt från bästa huset, Ankars 89.
Foto: Erik Holmström


En plats som jag kommer att sakna är golvytan framför min franska balkongdörr i 89B där jag suttit så många nätter och bara stirrat på overkligt vackra rosa, lila och orangea himlavalv. Alla de stunderna är sådana som jag tar med mig i min norrländska ryggsäck som för alltid kommer att vara med mig.

Någon gång i framtiden ska jag ha mitt sommarhus vid Fårösundet och sitta på bakisbryggan vid Räkstigen med nybakta bullar och drömma mig tillbaka till mina studentdagar. Och om jag av någon anledning en dag skulle ha en sisådär 20 miljoner kronor till övers, då har jag lovat Monica att jag ska göra Kårhuset helt.

Mars. Hur gick det till?

/ Lania

Jox som ä i glass'n

 


Ibland saknar man allt Norrland. Murbruk :) Hein ä till å mä värd en gla' lit'n gubbdjävel.

Då är det tur att det finns bittra norrlänningar som bara tycker om vissa stockholmare och ringer en då och då, trots att man börjat gnissla på stock-holmska igen.

Nu ska jag stänga in mig i OK Computer och kötta lite mer uppsats.

/ L

Norrländska poäng

Jag ska ta förarbevis för skoter. Sjukt många norrländska poäng på det. Var på första kurstillfället tillsammans med Sara idag. Det var minst sagt spännande. Det var vi två och ett gäng 16-åringar och en medelålders man. När vi kom in frågade kursledaren om vi hade fyllt 16. Kul!

I två timmar ställde kursledar-Lasse en massa frågor som ingen kunde svara på, men han verkade mest vara intresserad av vad folk hade för skotrar. Sen fick vi besök av en snubbe från Piteås snöskoterklubb. Han pratade om skoterleder och hur man sladdar dessa. Som sagt. Väldigt spännande. Myche pit'mål inklämt på två små timmar.

Fick reda på att man typ inte behöver klara uppkörningen för att få förarbevis och det känns ju bra med tanke på hur mycket skoter jag har kört i mina dagar.

Men kul i alla fall. Tar det ju mest för att ha det gjort så att om jag någon gång i framtiden bestämde mig för att skaffa en fjällstuga och ett gäng skotrar (eller typ åker på fjällsemester igen...) inte behöver göra det då.

Annars hängs det mycket på Café Puonti i SMASK-monitorland de här dagarna. Imorgon ska jag spendera dagen med att sy paljett-slips till Ben Dover och Har Don med Annika, varvat med plugg av SMASK-bidragen under repen och lite annat plugg också.

/ L