P3 Guld 2015

I fredags tågade jag och Ullis ner till Göteborg för att på lördagen gå P3 Guld som i år leddes av ingen mindre än världens bästa Foufy Lou, för allmänheten kanske mer känd som Tina Mehrafzoon. Ord kan inte beskriva den mäktiga känslan som exploderade inom mig när Tina klev ut på scenen tillsammans med Kodjo Akolor och bara ägde galan rakt igenom. Är så himla stolt över min grymma vän. Det här är verkligen bara början.
 
 
Vår vy från sektion C, rad 20.
 
Resten av helgen lunkade på i ett lugnt och skönt tempo. Vi strosade i affärer, shoppade lite, åt brunch och hann även ta en långfika med bästa Emelie och Erika innan vi satte oss på tåget och rullade hem. Förutom att vindarna i Göteborg ilar ända in i benmärgen så har staden även denna gång gjort ett bra intryck. Det blir nog fler Håkan/konsertbesök framöver skulle jag tro.
 
Nästa inbokade resa går till Luleå i slutet på februari. Peppar för Åsa, Johan, Manfred och Kåbdalis!
 
/ Lania

Pharrell ♥ F!

Jag gillar som bekant att variera mig när jag går på konserter. Små indieakter på klubbar, mysiga gitarrmän på teatrar, pojkbandsnostalgi i hockeyhallar, feta shower på enorma arenor. Och allt däremellan. De får mitt musikhjärta att bulta på helt olika sätt och jag älskar det.
 
I kväll var det dags för Pharrell Williams i Globen. Jag har egentligen mest lyssnat på N.E.R.D och hans äldre verk, men var sjukt peppad då jag hade läst till mig att han spelade både nytt, gammalt och covers av hits han varit med och skrivit/producerat. Konserten var stundvis aspeppig när favoriter som Frontin' och She Wants To Move spelades, och stundvis kändes energin en aning lägre när tempot drogs ner och låtarna inte var lika kända.
 
Efter två eller tre låtar vände sig Pharrell mot fotograferna i diket och bad att de skulle komma tillbaka innan sista låten. Han förklarade att han hade en speciell gäst att presentera och att de inte fick missa det. Flera gånger under kvällen hyllade han kvinnor och nämnde i samband med detta "Feminist initiative". Jag började få mina aningar om vem den hemliga gästen var - och jag hade rätt! Pharrell avslutade konserten med att dedikera Happy till Gudrun Schyman och det hon och F! representerar.
 
 
Säga vad man vill om Pharrell och hur han uttalat sig och agerat tidigare. Alla kan ändra sig och det är väl fantastiskt att en person kan ändra sig så stort och göra ett sådant här statement. Jag blev i alla fall otroligt peppad av denna underbara gest.
 
I morgon skriver vi historia. Ut med rasisterna, in med feministerna!
 
/ Lania

Bråvallafestivalen 2014

I veckan bestämde jag och Ulrika oss lite halvspontant för att åka till Bråvallafestivalen över dagen. Bokningarna till fredagen bjöd på lite för mycket fin nostalgi för att vi skulle kunna motstå. Norrköping välkomnade oss med världens jävla skyfall och åskoväder och det var riktigt läskigt att det första vi möttes av var att folk hade blivit allvarligt skadade av ett blixtnedslag på campingen. Lite senare när vi stötte på några gamla pitevänner fick vi höra att blixten slagit ned precis bredvid deras tält. Så obehagligt och så skönt att de klarade sig helt oskadda.
 
Vi inledde festivaldagen med att se lite av Linnea Henriksson och resten av dagen sprang vi mellan de två största scenerna och fick njuta av Daniel Adams-Ray (i sällskap av The Kooks som stod precis, precis bredvid oss), The Kooks, Mando Diao, The Hives, lite av Veronica Maggio (som jag fortfarande inte är särskilt imponerad av som liveartist), Kings of Leon och Placebo. Så mycket fin tonårsnostalgi inklämd på en liten dag!
 
Vi dränktes i massor av regn, men jag hade fryspåsar i skorna och
fick smaka churros för första gången och blev så här nöjd.
 
Under en kort stund fick vi till och med sällskap av solen.
 
Och den tittade även fram senare på kvällen.
 
Som lyckligast var jag när jag fick skutta och sjunga till alla fina The Kooks-hits från Inside In/Inside Out-skivan. Så himla mycket fin nostalgi som fortfarande får britindiepop-hjärtat att klappa och hoppa över några slag. The Hives är alltid The Hives. Så här 10 år efter min mest fanatiska The Hives-period så exploderar inte hjärtat lika mycket längre, men underhålla vet de minsann hur man gör. Även Kings of Leon bjöd på en massa gamla hits som fick mig att minnas tillbaka till fina platser och människor från svunna tider. 
 
 
Pelle är bra tokig, men fortfarande himla stilig. 
 
Kings of Leon med en riktigt snygg ljus/video-rigg.
 
Regn i motljus fick mig att längta efter min systemkamera,
men Håkan (mobilen) klarade sig ändå rätt fint.
 
Som högst skuttade jag nästan när Håkan Hellström dök upp och gästade Veronica Maggio under Hela huset. Jag är nog fortfarande i någon slags nyförälskelsefas när det kommer till Håkan och dör litegrann av allt som har med honom att göra. Det känns fantastiskt att jag fortfarande kan känna så när det kommer till musik. Och trots att hela kroppen värkt i dag efter alldeles för lite sömn så vill jag aldrig sluta göra halvknäppa saker som att spontanåka på festival över en dag för att sedan ta en buss hem klockan fyra på morgonen.
 
Någonstans långt, långt bort dök Håkan upp.
 
Nu är det i alla fall slut på inbokade konserter och festivaler denna sommar. Känns lite tomt, men nu är det bara 20 (!) dagar kvar tills dess att vi åker till Island! Och bara fem arbetsdagar kvar innan jag går på semester. Igen.
 
/ Lania