Upplevelseproduktion: 2002-2014

I dag kom det otroligt tråkiga beskedet om att upplevelseproduktionsprogrammet, som har betytt så otroligt mycket för mig och många andra, kommer att läggas ner. Innan sommaren underkändes utbildningen av UKÄ (Universitetskanslerämbetet) och i dag kom beslutet från institutionens ledning om det inte kommer att satsas resurser på att förbättra bristerna, utan att man i stället väljer att lägga ner programmet.
 
Det finns många olika åsikter gällande kvaliteten på utbildningen. Jag har själv svurit över okunniga föreläsare, onödiga inlämningsuppgifter och brist på resurser. Men trots alla hårda ord så är de fyra åren jag spenderade i Piteå det absolut viktigaste och bästa jag har gjort i mitt liv. Jag behöver inte ens säga "hittills", för jag hade definitivt inte varit den jag är i dag om det inte vore för utbildningen och alla de möjligheter och erfarenheter den givit och fortfarande ger mig.
 
Jag hade aldrig fått möjlighet att göra praktik i Sydafrika och på Melodifestivalen, jobba med världens bästa SMASK, driva egna framgångsrika projekt tillsammans med fantastiskt kompetenta och fantastiska människor, diskutera, problematisera, forska i och bidra med ny kunskap till ett vetenskapligt ämne som fortfarande är relativt nytt och oupptäckt.  
 
Att utbildningen nu är nedlagd har inget att göra med den kunskap vi som har gått programmet besitter. Det vi har lärt oss och nu bidrar med i de olika branscher vi verkar i kommer inte att försvinna eller förändras. Jag tycker synd om KKL som kommer att förlora viktig kompetens i alla olika delar av verksamheten på campus. Utan att höja mig själv till skyarna var upplevelse-producenterna, under mina år på skolan, de som förde samman studenterna i olika projekt och föreningar. Vad är ett SMASK utan en general som brinner för projektledning och att skapa upplevelser? Vad blir det av konsertprojekt där det inte finns en upplevelseproducent som knyter ihop alla lösa trådar? Vilka ska pynta?? 
 
I förordet till min magisteruppsats skrev jag att den var mitt avtryck i upplevelseproduktionsprogrammets förhoppningsvis långa och intressanta historia. Så blev det tyvärr inte. Det är med sorg jag tar farväl av utbildningen som format mig till den jag är i dag. Tack för allt.
 
/ Lania

So we meet again...

Senaste gången jag öppnade dokumentet 'D-upp_ver2' var den 1 juli. 75 sidor och 24 261 ord. Jag läser för tillfället igenom det jag hittills åstadkommit och damn, skrev jag verkligen drygt 50 av de här sidorna på mindre än två veckor? Tydligen. Lite sjuk i huvudet är jag fan.

Känner mig lite lätt vilsen, men let's do this shit. Har ändå inget för mig i helgen förrän på söndag då det ska ätas Våffelbrunch på Strand.

In i dimman.

/ L

Lite pretto, men ganska fint

I brist på motivation och inspiration till att göra något vettigt med uppsatsen började jag skriva på mitt förord. Till en början kändes det jävligt pretto, men nu känner jag att det fan blev ganska bra. Såhär blev det.

I arbetsprocessen med den här uppsatsen hittade jag ett citat som jag fastnade för.

"I am responsible for
creating the reality of my life"


Det kommer från boken Making meaning: how successful businesses deliver meaningful customer experiences skriven av Diller, Shedroff & Rhea. Citatet förekommer i samband med att författarna förklarar hur dagens unga konsumenter, tack vare de enorma möjligheterna med bland annat internet, inte nöjer sig med att definiera sig själva utifrån traditionella livsstilar utan att först ha undersökt vilka alternativ som existerar.


Liknande tankegångar rörde sig i mitt huvud när jag var 17 år gammal och tog ett beslut om att det var upplevelseproduktion jag ville studera efter gymnasiet. Jag ville bort från de traditionella och, i mångas ögon, säkra utbildningarna och yrkena, och istället satsa på något som var outforskat och kändes riskfyllt och spännande. En stor passion för musik och konserter och en dröm om att någon gång i framtiden få arbeta med stora livemusikarrangemang var mitt utgångsläge när jag började på utbildningen.


Fyra år senare och enormt många erfarenheter rikare, både ur ett utbildningsperspektiv och på ett personligt plan, har mina vyer vidgats ytterligare. För mig handlar upplevelseproduktion om att berika andra människors liv med upplevelser som får dem att känna, tänka och lära, som ger dem mening, så som musikupplevelserna jag varit med om har skapat mening i mitt liv.


Den här uppsatsen är mitt avtryck i upplevelseproduktionsprogrammet vid Institutionen för Musik och Mediers, förhoppningsvis, långa och intressanta historia. Ett stort tack till mina informanter som genom givande samtal bidragit med intressanta insikter som har hjälpt till att forma uppsatsen. Jag vill även tacka min handledare Caroline Stenbacka Nordström för det stöd, den omtanke och de värdefulla råd du har gett mig under arbetsprocessen. Sist, men absolut inte minst, vill jag tacka mina vänner som har peppat och inspirerat mig när jag behövt det som mest. Ni ger mig mening och betyder mer än ni någonsin kan förstå.



Jag gillar pretto. 

Väntar på att solen ska börja gå upp så att jag ska våga gå hem. Pannlampan funkade sådär bra häromdagen. En halvtimme till eller så borde räcka.

/ L