Tre månader senare

Som vanligt när det blir så här långa blogguppehåll beror det antingen på att det inte händer något intressant, eller att det händer så mycket att jag inte riktigt hinner med. I det här fallet är det alternativ två som har varit boven i dramat och det och den som fått mest av min uppmärksamhet de senaste månaderna är världens finaste smålänning.
 
Jag är så där töntigt lycklig att jag nästan blir lite irriterad på mig själv, men det är helt okej. För om jag får säga det själv så är det verkligen på tiden att jag får uppleva lite lycklig kärlek. Tinder, av alla ställen, levererade med besked och numera delar jag mitt liv med en kille som är så fantastisk att han köper sig en sjömansskjorta för att vi är bjudna på en Håkan Hellström-fest (förövrigt en himla fin kväll på Ullis takterass). Han är fantastisk på så många andra sätt också, men går vi in på det så kommer det här inlägget att bli ännu mer cheesy än vad det redan är.
 
 
Det nya jobbet har känts superbra från första dagen och jag trivs hur bra som helst med både arbetsuppgifter och kollegor. Att få vara en del av ett företag som genomför projekt med stolthet, engagemang och prestigelöshet är så jävla fint. Är så sjukt glad över att äntligen ha hittat en arbetsplats där jag känner att jag vill stanna. Och vem vill jobba på en plats där internmejl skickas ut med öppningsfrasen "Greetings/O'hoy Pirates"? Här är ett av de projekten jag fått jobba med.
 
Ska visa bilder från sommarens roadtrip till Österrike, Italien och Kroatien lite senare. Nu ska jag snart i väg och träffa mitt nykläckta kusinbarn!
 
/ Lania

Kommentera här: