Alla mina krämpor + The Amplifetes

Krämporna i min arma kropp avlöser varandra. Är det inte ländryggssmärtor, så är det handledsbesvär. Och om handlederna bestämmer sig för att samarbeta ett tag, då smyger sig musarmen/tennisarmbågen på. Har på grund av allt sittande framför datorn fått smärtor i armbågarna när jag böjer dem, vilket är i princip hela tiden märker jag.
 
Prova att sova med armarna raklånga längs kroppen. Det går typ inte. Prova att diska med raka armar. Det går inte heller. And the list goes on. Jag vill inte äta smärtstillande, men snart klarar jag inte mer. 
 
Jag förstår ju att detta är min kropps sätt att återigen påminna mig om att jag behöver mer muskler. Samtidigt ser jag det som ett tecken på att jag inte är gjord för att sitta framför en dator åtta timmar om dagen. Och nej, det hjälper inte att variera arbetsställningen genom att stå lite ibland. Så länge jag är framför datorn så måste jag böja armbågarna.
 
Påskledigheten har hittills varit en lugn historia. Inledde den i torsdags kväll med att gå på Berns och se The Amplifetes - helt själv! Skulle haft sällskap, men när ingen kunde följa med så tänkte jag: "Fuck it!" och gick själv.
 
Det är ingen stor grej egentligen. När jag var 18 år och bodde i England gjorde jag saker själv hela tiden. Men det är något med Stockholm som gör att man känner sig knäpp när man går på olika tillställningar själv. Helt ensam var jag dock inte. På plats mötte jag upp Rasmus som kör FOH åt The Amplifetes. Hade inte träffat honom på säkert tre år, så det var ett fint återseende. Träffade även på Daniel som gick radio uppe i Pite och som nu jobbar med PR på Berns. Det är skönt att det alltid finns Pite-folk att luta sig mot var man än går.
 
Spelningen var helt otroligt jävla fantastiskt bra och jag är glad över att den här tanten tog sig ut även fast spelningen började så sent som kl. 01:00. Efter midnatt! Bandet spelade så sjukt tight och jag blev alldeles hypnotiserad av den riktigt snygga ljus- och lasershowen. Älskar laser! Where The Light Is är och kommer att fortsätta vara en av årets bästa och mest lyssnade album. 
 
 
Med två konserter på en vecka (såg Ulrik Munther på Tyrol i tisdags, haha) och en kommande nästa vecka så kan nog den här konsertvåren officiellt räknas som invigd. 
 
/ Lania

Älskade kött

Oavsett om du är köttätare eller vegetarian rekommenderar jag alla som är intresserade av hur köttindustrin påverkar klimatet, miljön och oss människor att se dokumentären Älskade kött. Jag vill inte hålla på och predika om varför man borde minska på sin köttkonsumtion, men det skadar inte att bli lite mer medveten om vilka konsekvenser det ständigt ökande köttätandet i världen faktiskt ger. 
 
Det vanligaste "motargumentet" man får från köttätare/älskare är: "Men det är ju så gott med kött!". Ja, det håller jag med om, kött är gott. Men jag tycker att det är en ganska egocentrisk inställning att inte äta mindre kött för att det är gott. Jag har inte slutat att äta kött, men försöker att äta vegetariskt minst hälften av dagarna i veckan för att kompensera.
 
Jag tänkte leva på den här planeten i ungefär 45-50 år till. Mina framtida barn och barnbarn kommer att leva här i åtminstone 100 år framöver. Det vore liksom schysst att lämna efter en trevlig värld till dem. Men den här världen kommer inte att vara särskilt trevlig om jordens befolkning fortsätter att konsumera på det sätt och i den takt som vi gör nu. Att äta mindre kött och äta glada grisar och kor när jag väl äter kött är ett av mina små bidrag till en trevlig planet. 
 
Det kanske inte känns som att man gör någon skillnad med sin jävla källsortering och alla de extra kronor man spenderar på ekologiska produkter. Men tänk om alla i hela världen skulle tänka att det inte spelar någon roll hur man konsumerar och äter? Då är det bara att glömma den där trevliga framtida planeten. 
 
Ta 52 minuter av din tid och se dokumentären i alla fall. Lovar att du åtminstone kommer att lära dig något nytt.
 
/ Lania