Midsommar på Stavsjö station

Nu var det bra längesen jag satte min fot här. Och jag gissar att mina besök kommer att fortsätta att bli så här sporadiska. Det händer inte överdrivet mycket intressant i mitt liv för tillfället. Sen när det är dags för mitt livs första långsemester kanske det både finns lite mer tid över till att blogga och intressanta händelser att blogga om.
 
Det har varit midsommarhelg och en smått fantastisk sådan. Sektens ambulerande midsommartradition hamnade i år på Stavsjö station i Johans barndomshem. Ett helt sjukt fint hus som en gång i tiden var Stavsjös stationshus som ligger ett stenkast från en liten badsjö och familjens brygga och bastu.
 
Vi har ätit en massa god mat, badat, bastat, spelat krocket, vindsurfat pratat och kramats. Precis som en långhelg med sekten ska spenderas. Och som vanligt känns det rätt tomt och ensamt när jag vet att det kan dröja mer än ett halvår eller till och med ett år innan jag får vara tillsammans med alla mina favoritmänniskor igen.
 
Här är ett smakprov på hur vår helg såg ut.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skulle lätt plocka bort några lediga dagar kring jul för att förlänga midsommar till en hel vecka. Bara ett år kvar till nästa års midsommar då målet blir Njutånger och Åsas barndomshem.
 
/ Lania

Röda Faran

 
 
Det här är min cykel. Hon är en väldigt gammal minicykel från Intersport. Mest troligtvis från tidigt 70-tal, men jag hittar ingenting på Internätet om henne så jag kan inte vara helt säker. Min pappa köpte cykeln i Sala runt 1991 för 75 kronor. Det var meningen att mamma skulle få lära sig att cykla, men hon fick aldrig riktigt kläm på det - och Röda Faran blev stående.
 
Nu, 22 år senare har hon fått nya däck och blivit omhändertagen och nu är det min tur att fara fram på henne i bästa hipsteranda. Tror dock inte att det blir några längre turer, då det är rätt tungt att trampa sig fram med så små hjul. 
 
Det är något visst med att få nygamla saker.
 
/ Lania