Matlådor och sängar

Folk på jobbet blir alltid så förvånat imponerade över att jag har innovativa och varierande matlådor med mig varje dag. Vet dock inte hur spännande blomkålsmos och köttfärsbiffar egentligen är, men gott och ekonomiskt är det i alla fall att äta matrester. 
 
Jag kan förstå att det kanske inte alltid blir så mycket mat över efter en middag i en familj med barn, men samtidigt så tar det ju faktiskt inte längre tid att laga sex portioner mat än att laga fyra portioner. 
 
När jag lagar mat försöker jag alltid att minst tre portioner. En som jag äter, en som jag tar med som matlåda och en som åker in i frysen. I stället för att äta samma mat tre måltider i rad blir det bara två och den tredje kan sedan förtäras som matlåda vid ett tillfälle då det inte blev någon mat över från middagen. Jätteenkelt.
 
Som student var jag förvånansvärt dålig på att laga matlådor. Snyltade ofta på Kårhusmaten som fanns och annars känns det som att jag åt ungefär samma sak varje dag. Pasta med linsröra, pasta med champinjonsås, pasta med tonfiskröra. Tror att min matlagning har fått ett uppsving nu när jag har råd att köpa det jag vill köpa.
 
På tal om sängar så tyckte jag att det här var en rätt fint kampanj/tävling, Säg det med en säng. Första vinnarvideon blev jag lite tårögd av. Blir i och för sig tårögd av allt. Lite awkward, men fint också. 
 
 
/ Lania

Åh, Håkan

Två låtar har gått på repeat sen igår då Håkans nya album släpptes - Valborg och Det tog så lång tid att bli ung. Är ju verkligen en total sucker för Håkans lugnare låtar. Första gången jag lyssnade på den förstnämnda låten började jag nästan att gråta. Det var någonting med den som bara gick rakt in i hela blodomloppet. Definitivt en av de vackraste Håkan-balladerna.


Du kanske aldrig når dit du vill nå

Men du når mig

Du kanske aldrig får den du vill få

Men du får mig

 
Nu tycker jag att Håkan får se till att boka in en somrig spelning i Stockholm.
 
/ Lania

Upplevelseproduktion

Så här i högskoleansökningstider märker jag att det är en del som lyckas googla sig hit i jakt på information om upplevelseproduktionsprogrammet vid Luleå Tekniska Universitet i Piteå. Jag kan inte direkt påstå att den här bloggen är särskilt välfylld med faktisk information om själva utbildningen. Mina inlägg från studieåren handlar nog mest om studentliv, fester, ett par projekt och ett gäng krossade hjärtan.
 
Men, ni som råkar hamna här kanske har sökt eller tänker söka utbildningen och jag gissar att ni eventuellt har frågor? Bring 'em on!
 
Trots att jag började plugga upplevelseproduktion för nästan sju år sedan håller jag mig fortfarande uppdaterad om vad som händer kring utbildningen. Och som före detta student brinner jag fortfarande för den och vill att så många som möjligt ska ta chansen att gå programmet. 
 
Jag har förstått att många drar sig från att söka utbildningen eller tackar nej till sin plats för att den är förlagd i Piteå. Tro mig, jag hade också panik över att flytta till Piteå. Men de fyra år jag spenderade däruppe är och kommer alltid att vara fyra av de absolut bästa åren i mitt liv. Vännerna, minnena, upplevelserna och lärdomarna. Ovärderliga. Och bland mina vänner från Pite-tiden tror jag inte att det är en enda som inte håller med mig.
 
Ni som läser detta är i alla fall varmt välkomna att mejla frågor om utbildningen, Piteå och allt ni kan tänkas undra över till lania.sitepu(a)gmail.com.
 
/ Lania
 
P.S. Om ni råkat läsa blogginlägg från åren 2006-2008 kan jag meddela att jag är mycket snällare nu.