Bara för att

De senaste dagarna har jag drabbats av några riktigt tuffa saknings-attacker. Ja, ni hör hur dumt det låter. Men jag har kommit på mig själv med att sakna vissa personer så mycket att ögonen börjar tåras och handlederna värker.

Hur roligt det än är med Mello så börjar turnélivet ta ut sin rätt. Det känns rätt löjligt att skriva när jag bara varit i väg i en månad. Men efter all tid på vift, inklusive den 10 månader långa Norge-svängen i fjol, så vill jag bara vara på ett ställe. Mitt ställe.

Jag vill kunna bjuda hem mina kära när jag vill. Jag vill inte behöva vänta en månad eller mer innan jag får träffa alla som betyder så mycket. Vissa bor inte ens på ett avstånd som gör att jag kan träffa dem.

Den här ständiga längtan. Som jag inte kan göra något åt. Istället flyr jag.

Nyköping i morgon då.

/ Lania