21 kilo

Jag har alltid sett mig själv som en relativt normalfluffig person. Inte särskilt smal, men inte heller överdrivet stor. Under högstadiet och gymnasiet hetsade jag en del över min vikt, men ju äldre jag blev desto mer insåg jag hur mycket roligare det är att äta massor av gott i stället för att tänka på hur mycket man väger.
 
Här hemma har jag en våg, men den används mest när jag ska flyga och behöver väga bagaget. I dag ställde jag mig på den för första gången på jag vet inte hur länge. Eftersom jag ska hyra skidor i Åre tänkte jag att det kunde vara bra att ha lite koll på hur skidorna skulle ställas in.
 
Där och då insåg jag att jag sedan början på gymnasiet har gått upp 21 kilo. Det är typ en mindre person! Och samtidigt inser jag hur otroligt smal jag måste ha varit då, eftersom jag inte har växt något på längden på ungefär 8 år. 
 
Överallt hetsas det om dieter, bantning, träning och annat som "gör dig smal på si och så många veckor". Nu minns jag inte riktigt hur min kropp var och kändes för 21 kilo sedan, men jag kan tänka mig att den måste ha varit ganska tråkig, formlös och benig. Jag kan minnas att det kunde göra ont att sitta för länge på hårda underlag och att revbenen skavde. Hur kul är det liksom?
 
Jag kanske inte rör på mig så mycket som man behöver göra, men det liv jag lever är inte på något sätt ohälsosamt. Trots de 21 kilona som smugit sig på de senaste åren så känner jag mig fortfarande rätt normalbyggd.
 
Kommer världen vi lever i någonsin ha ett hälsosamt kroppsideal för kvinnor? Eller räknas jag som tjock nu när mina revben inte är synliga och jag inte längre kan klämma mig i de där jeansen i storlek 27?
 
Jag är då hellre tjock och lycklig än benig och tråkig.
 
/ Lania

Chrisma

Två lata och helt underbara dagar med finaste Chrisma har försvunnit på nolltid. I går morse åkte jag och Fia till Arlanda och överraskade Chrisma med två stora gröna plakat. En förvirrad Chrisma tänkte: "Åh, titta det är någon som får välkomstskyltar!" och tänkte inte på att det stod: "VÄLKOMMEN HEM - CHRISMA" på de två skyltarna.
 
Vi rullade hemåt mot Söderort och lagade mat för en hel bataljon. Sedan åt vi massor och lite till. Under dagen droppade folk in, vi åt lite till, kollade på tv och pratade minnen. Vid kl. 21 for det kvarvarande sällskapet in till stan för att moffa mängder med MAX-mat. Vid 23:30 skiljdes vi åt och en halvtimme senare blev en i sällskapet gammal.
 
Den här dagen fortsatte i samma spår. Vi fikade, strosade lite i affärer och landade sedan i Skärmarbrink där hemgjord sushi och Glee-maraton på TV11 stod på menyn. Älskar såna här dagar. Även om dessa två försvunnit förbi alldeles, alldeles för snabbt. 
 
Nu dröjer det i alla fall inte två år tills vi ses igen. Nästa sommar är the Aussie tour grand deluxe inplanerad och så fort jag har pengar så köper jag min biljett.
 
På lördag bär det av till Undersåker för en lång-nyårshelg. Tror inte att min första julledighet kunde bli mycket bättre än så här.
 
 
/ Lania

God Jul!

Eftersom det inte blir så mycket paketöppning för min del i år så tog jag och klickade hem en liten julklapp till mig själv. Har spanat på denna skönhet sedan jag upptäckte att Haglöfs Tight-ryggsäckar kommit i denna färg:
 
 
Min nya vän beställde jag från Outnorth.se
och hon kostade 695 kr.
 
Tänker att det är lika bra att bunkra på med bra-att-ha-grejer som kan följa med ut på tur (i till exempel Australien) så länge jag har råd att unna mig.
 
Så, God jul Lania, önskar Lania!
 
/ Lania