Swatch Chrono Plastic

Jag brukar aldrig delta i tävlingar och giveaways på bloggar. Men när jag gick in på Ebba Zingmarks blogg och såg de här galet snygga klockorna från Swatch så kunde jag inte motstå frestelsen. Efter snart 7 år av bloggande måste ju någon gång måste vara den första. 
 
För några år sedan gick jag och blev nickelallergiker och har sedan dess inte kunnat ha klockan som jag hade från det att jag var 11 till 21. Har letat länge efter en snygg klocka i plast, och det här är nog den. Om jag inte vinner tävlingen kommer jag nog att köpa en. Typ den helgråa. Lord have mercy så snygg.
 

/ Lania

Instagram

När jag skaffade ny telefunk uppgraderas mitt OS ett par snäpp och jag kunde börja leka med Instagram. Tänkte att vi kunde kolla lite på hur den senaste tiden sett ut där (eftersom jag vet att vissa, typ Chrisma, inte har Instagram - hej).
 

En kväll satt jag och Johan hundvakt åt Björns fina Khan.
Hittade fler gråa hårstrån i min kalufs...

Jag gick loss med mixerstaven och gjorde laxbiffar med koriander och lime.
Hade någon slags matlagningsmani och slängde ihop en lammgryta.


Börjar bli rätt långhårig nu.
På jobbet knarkar jag frukt...


...för att inte äta för mycket av det gottgott som tyvärr brukar finnas.
På grund av att jag aldrig kommer att kunna sluta äta gottgott har jag insett att jag måste börja träna.


Mina skor efter söndagens kent-konsert på Sjöhistoriska.
Köpte mig en underbart fin Norrøna-regnjacka, Falketind Dri3. Som vanligt passade
killmodellen mig bättre än den kort-korta tjejemodellen.


Upptäckte att Löplabbets utgående-modeller-butik låg på gångavstånd från jobbet. Så jag gick dit på lunchen.
Försöker att lära mig att spela piano igen, men har glömt bort hur man läser vänsterhandens noter.
 
/ Lania

Elever/Cowboys

De små stunderna i livet. Som när kent avslutar sin turné i Stockholm och spelar Elever följd av Cowboys. De stunderna. När man påminns om vilken enorm roll ett band har spelat i ens liv. Om alla val som deras musik lett till. Om allt. Och man inser hur stora de små stunderna är. 
 
Att jag i mina tonår var ett extremt fanatiskt kent-fan är ingen underdrift. De utgjorde ungefär 92 procent av mitt liv. Det är heller ingen underdrift att jag inte hade varit den jag är i dag om det inte vore för det bandet. Att jag bestämde mig för att studera upplevelseproduktion i Piteå har allt med kent att göra. Jag skulle ju bli värsta grymma festivalgeneralen och alltid boka kent till alla festivaler jag arrangerade. 
 
Riktigt så blev det ju inte. Men kent tog mig till Piteå. Och det var där jag blev mig själv.
 
I går kväll dedikerade Jocke Berg Elever och Cowboys till alla de unga tjejer och killar som alltid står längst fram på konserterna och följer kent land och rike runt, år efter år. Och även fast jag aldrig var så hängiven som dem i min ungdom så tog jag åt mig lite grann. På mitt 10-årsjubileum och min tionde kent-konsert sedan Kalas på Universitetet den 3 augusti 2002.
 
747.
 
/ Lania