Älgkött och köttmarknad

Det har varit en alldeles fantastisk helg. Gårdagen inleddes med lunch på Vapiano tillsammans med lektor Caroline, Josefin, Anna och Anna från upplevelse årgång 2006.

Caroline är så awesome. Hon är så fruktansvärt driven och inspirerande och det var välbehövligt att få bli lite smittad av hennes entusiasm. Det är fantastiskt att en lärare tar sig tid att bry sig om sina före detta studenter. Ni vet den där super-lektorn som alla önskar att de ska få när de börjar plugga? Henne fick jag. Så värt.

Efter lunchen mötte jag upp Emmelie och missade ett tåg till Uppsala. Vi tog nästa och på stationen mötte Annika upp oss och tog oss till hennes lägenhet och undulat i Luthagen. Annika lagade underbart god älg och potatisgratäng och en stund senare dök Tina upp. Kvällen fortsatte mot Saluhallen, en köttmarknad i dubbel bemärkning, där vi mötte upp Filip och dansade till untz untz och skrattade åt desperata raggningsförsök.

I dag var det en sjukt slagen armé som vaknade upp och hade grava cravings efter MAX-mat. Moffade i mig enorma mängder lökringar och strax efter lunch rullade jag och Emmelie hem mot Stockholm igen. Hoppas på många, många fler kvällar av det här slaget med dessa fina människor.

/Lania

Give up tomorrow

Jag vet inte ens var jag ska börja. Tror inte ens att det går att förklara hur jag känner. Dokumentären Give up tomorrow kan vara bland det mest... Jag vet inte. Finner inte ens några ord.

Se den bara.

Påmindes tidigare i veckan om att jag stödjer Amnesty och gick nyss in på deras webbsida för att skriva på veckans vädjande. Trots att jag är arbetslös och lever på studiebidrag känner jag att jag har 20 kronor över i månaden till Amnesty. Det räcker kanske till en kaffe på valfritt café i city, och den kaffekoppen klarar jag mig utan.

Det förvånar mig lite att en så pass väletablerad organisation som Amnesty bara har drygt 90 000 medlemmar och givare i Sverige, och sammanlagt tre miljoner internationellt sett. Gå in och läs lite om vad de gör om du har tid.

/ Lania

Ny telefunk?

Ja, för några veckor sedan satt jag på halvt allvar och funderade på att köpa mig en ny telefon eftersom jag snart är färdig med avbetalningen för min nuvarande. Idag fick min lilla kompis för sig att börja stöta ifån sig minneskortet och göra det skrivskyddat, vilket gör att jag typ inte kan göra någonting med telefonen förutom att SMS:a.

Det är typ som att det finns en inbyggd "nu-har-det-snart-gått-18-månader-dags-att-köpa-ny-telefon"-fnupp i telefonen som ba' TJONG! - Dags att kassera den här gamla, gamla skrothögen och gå vidare!

Lyckligtvis är jag ju så pass tekniskt begåvad att jag kan googlea mig till lösningar på problem av denna karaktär. Så det var precis vad jag gjorde. Nu måste jag bara installera om ett par program, men minneskortet och telefonen are as good as new.

Har en sjukt lugn period i skolan för tillfället, så jag sitter på SH framför en fräsch PC från tidigt 2000-tal i en fräsch datorsal från tidigt 2000-tal och skriver D-uppsats så att fingrar glöder. Inte mycket kvar nu. Förhoppningsvis hinner jag klart den här veckan. Det vore väl något.

Då har jag en fet anledning till att fira på lördag när jag och Emme-fluff åker till Uppsala för att träffa Tiny Lou och Anipet. Det ska bli så jävla awesome. Är såhär ---------- exalterad (tänk att man vanligtvis är - såhär exalterad så förstår ni hur exalterad jag är).

Fnupp.
/ Lania