Ångest

Har inte presterat ett jävla skit på D-uppsatsen på en hel månad. Har riktig jävla ångest och vill verkligen inte skriva skiten över huvud taget just nu. Vill bli klar och ta examen, det vill jag. Men skriva, intervjua folk, tänka, analysera: Nej. Ett stort fett nej. Alltså, NEJ.

Imorgon ska vi ha vårt första progressmöte då alla ska berätta var i arbetsprocessen man befinner sig och typ hur man ska fortsätta. Min ångest är ännu extremt enorm då jag måste möta min handledare och kursansvarigs besvikna blick, se henne i ögonen och berätta att jag inte har arbetat någonting med uppsatsen.

Har ju vissa relativt godtagbara anledningar som gjort att jag inte riktigt orkat göra något vettigt alls den senaste tiden. Men jag vet ju att jag inte kan hänga mig fast vid det hur länge som helst.

Så. Det är bara att möta ångesten och sen ta tjuren vid hornen. Typ.

Mest av allt önskar jag att jag just nu kunde få vara på fjällsemester i Kittel för alltid. Eller något annat trevligt ställe med trevliga människor. Någon annanstans helt enkelt. 24 april bär det i alla fall av till Boston. Sjukt kul att Sanna och Ida som vunnit en resa till New York kommer att vara där samtidigt som jag. Längtar nåt så djävulskt mycket.

Annars har jag varit så stört jävla apbakis idag. För första gången någonsin var jag tvungen att gå upp och spy för att jag var så sjukt bakis. Helt otroligt. Ja, vi såg Melodifestivalen som vanligt igår och körde våran sedvanliga drick-varje-gång-det-kommer-en-refräng-lek. Jävligt kompetent lek.

Ja. Möte med ångesten x2.

/ L

Insikt

Insåg just: Ett mål mat denna dag i kombination med ett gäng glas vin råkade visst resultera i det tillstånd jag befinner mig i just nu. Det snurrar litegrann. Jag mår nog inte helt okej och har sagt en del saker som kanske skulle ha stannat i mitt huvud.

Men vad fan.

Någon är skyldig mig 20 kr.

/ L