Glädje



Har precis färdigställt ett av mailutskicken som jag har designat för 2Productions. Folk är löjligt imponerade och inom en snar framtid ska jag hålla i en Photoshopkurs för några av de anställda. Haha! Jag! Lära ut Photoshop!

Bilden här ovanför är från en produktion 2Prod gjorde med Ericsson har jag för mig. Helt sjukt härlig.

Nu i helgen är det festivalen Rocking The Daisies som gäller och nästa helg ska jag och Sanna följa med Niklas ut i vildmarken på en photo shoot. Vi ska bo i lyxtält och vakna av att zebror står utanför lyxtältet och betar gräs.

Nu har jag inget att göra.

/ Lania

Det lilla livet

Om jag för några år sedan hade läst det jag kommer att skriva här nedan så hade jag aldrig trott att det var jag som hade skrivit det. Men, here it goes.

I går var en, för mig väldigt ovanlig dag. Vi började dagen med att åka ner till Camps bay för att steka lite i solen. Jag räknade inte med att det skulle vara så varmt så jag såg nog ganska dum ut i mina svarta långbyxor som sedan byttes ut till svarta träningsbyxor vilket inte var särskilt mycket mindre varmt.

Vad som är konstigt med detta? Aldrig i livet att jag frivilligt hade lagt mig på en strand för att sola för typ 3-4 år sedan.

Ni kanske la märke till att ordet träningsbyxor smög sig in i stycket här ovanför. Anledningen till att jag hade träningsbyxor i ryggsäcken? Efter några timmar på stranden var vi på gymmet. Gymmet!

Helt otroligt. Jag gymmade! Haha. Och ännu värre; Imorgon ska jag signa upp mig för medlemskap!

Eftersom alla där hemma verkar påbörja nya liv så ska väl inte jag vara sämre. Kompenserar i alla fall med att äta en massa onyttigheter. Det måste trots allt finnas en balans.

I kväll har vi en Niklas-fri kväll...

/ Lania

Minatos

Inside-out Crying roll. Så hette en av de sushi-sorter vi beställde in igår. Rå tonfisk, gurka, avokado. Och wasabi. Shitloads med wasabi. Mitt i wasabiattacken förstod jag varför den såklart hette Crying roll. Tårarna rann och jag och alla andra runt bordet som genomgick samma wasabi high brast ut i en skratt/gråtorgie.

Minatos hette sushistället vi besökte igår. Ett sjukt undangömt litet hak som inte accepterade drop in-gäster och där man var tvungen att ringa på en dörrklocka för att bli insläppt, för att sedan mötas av den mest smaklösa inredningen någonsin (takfläktar med sånt där hemskt nät i!) och i menyn läsa:

"As there is only one chef (the owner),
his wife and two waitresses maintaining
the whole restaurant we ask you to place
your order as soon as possible and to be patient.
You know the food is worth waiting for."

så började vi bli ganska övertygade att vi hade hittat THE sushi place. "Klart de inte behöver bry sig om inredniing när sushin uppenbarligen är helt överjordiskt bra", intalade vi oss själva.

Och jävlar vad rätt vi hade. För ett löjligt lågt pris (betalade 72 rand) beställde vi in sju portioner av olika slag (dynamite, alaska, rocket, crying, sweet kiss hot roll och vanlig laxsushi. Fantastiska namn) och fick upprepade multipla food orgasms.Helt stört gott. Fler besök kommer det definitivt att bli.

I dag kanske vi äntligen kommer iväg till gymmet.

Peace.
/ Lania