Frengers


"Frenger - Not quite a friend, but not quite a stranger".


En lite vänligare definition av en person som man med ett annat ord skulle benämna som en bekant. Känns som att man med tiden lyckas dra på sig en massa sådana. Bekanta. Bara grejen att jag på facebook har 145 vänner. Vadfan liksom, känner jag så många människor?

Nej, jag gör ju inte det. Och vice versa är det inte så många verkligen känner mig. Jag har alltid gått efter den här principen med kvalitet framför kvantitet. Många verkar uppfatta den sidan av mig som dryg, och ja delvis är det väl lite så eftersom jag helt enkelt inte har något behov att låta en massa människor lära känna mig.

"Jävla dubbelmoralist", tänker ni eftersom jag varje dag fläker ut halva mitt liv på den här bloggen. Men hur mycket avslöjar jag egentligen som visar på egenskaper om mig som person, som man inte annars skulle kunna lista ut om man har någon slags koppling till mig? Ni som inte alls känner mig och ändå väljer att läsa här, er förstår jag mig inte på alls.

Sjukt jobbigt att diska efter den enorma (dvs 6 personer) middagsbjudningen jag hade i kväll. Även om jag blir apatiskt instängd i matlagandet när jag väl kommer i gång så tycker jag att det är sjukt kul, och då får jag helt enkelt stå ut med diskkonsekvenserna.

Tidig morgon i morgon, men sen morgon i dag gör att jag inte kommer att kunna gå och lägga mig på ett bra tag.

Vi ses.
/ Lania

Egodag

Förutom att jag inte fick sova så länge som jag hade velat i morse så har det varit en fin dag. Långsam promenad tillsammans med Sanna ner till Centrum genom ett höstfärgat Piteå, årets förmodligen sista kulglassbägare ute i solskenet, ett GreenmålMax och slutligen bullbak och bullkalas, med hemmagjord lingonsaft, tillsammans med bra människor.

Utöver det har det varit en jävligt ego dag. Kort och gott en egodag.

image793
Gestaltning: Jagad av araber.

image794
Vilka fötter tillhör vem?

image795
Styltben.

image796
När vi ändå, som vanligt, stod och speglade oss liksom.

Fotograferandet är så jävla mycket roligare nu när objektivet är så mycket bättre. Fler bilder från i går kväll finns förövrigt här.

Nu ska jag sova. Länge.

God natt.
/ Lania

Matrester att dö för

Fördelen med att ha jordens minsta aptit är att det alltid blir matrester över. Om man dessutom är så bra på att laga mat som jag är finns det inget bättre än att komma hem till en halv form med potatisgratäng och champinjongojs. Fantastiskt.

Blev väl en helt okej kväll till slut trots urusel DJ. Människorna och musiken är de faktorer som gör ett uteställe till ett bra ställe, och fan vad glad jag är över att det finns så mycket bra människor omkring en när musiken sviker.

Folk lär avsky mig och min kamera vid det här laget, men jag är ledsen, jag tänker tyvärr aldrig sluta terrorisera folk. En dag kommer alla, eller åtminstone några, jag plågat förhoppningsvis att tacka mig för att jag dokumenterat så flitigt som jag har gjort.

Ungefär såhär såg det ut i kväll (om de är skumt redigerade är det för att klockan är 03:43 och jag har varit vaken sen 07:42 i morse).

image788
STOLT-bandet

image789
Cissy och Stina.

image790
Lite då och då hoppade keyboardisten fram och sjöng
"I wanna take you to a gay bar!"

image791
Gustav och Laurence's tolkning av regnbågstemat...

image792
Emil orkade inte klä ut sig, så han kom i sina vanliga kläder.

Fler bilder kommer i morgon. Oh! Jag ska se Jens Lekman på tisdag! Bra att ha en vän med bil.

God natt.
/ Lania