Boll

Nackdelen med att jobba i en fabrik som tillverkar goda saker är att man inte kan låta bli att äta de goda sakerna. Nu har jag börjat jobba på Delicatobolls-bandet, och fan vad goda de är när de precis är nygjorda. Det är farligt, för när man har tråkigt, vilket är ganska ofta, finns det inte så mycket annat att göra än att försöka hålla sig vaken med hjälp av sockerkickar.

Det är inte så konstigt att jag var ganska rund när jag var liten eftersom min mamma jobbat på Delicato i nästan 23 år, så hela mitt liv har varit fyllt av godsaker, och jag är inte den som säger nej till socker. Lägg till det faktum att min pappa hade en kinarestaurang/pizzeria i mina yngre dar så förstår ni kanske varför mina kinder var så nypvänliga.

- "Köttbulle? - Lania? - Köttbulle? - Lania?"

Ungefär.

Men förhoppnings tröttnar jag på bollarna om några dagar. Punschrulle-bandet var bättre, för såna gillar jag inte. De åt jag bara i extrema får-jag-inget-socker-nu-lägger-jag-mig-på-
rullbandet-och-skriker
-nödfall.

Trots att dagarna helt och hållet går åt till att jobba tror jag att de här arbetstiderna passar min naturliga 12-03-dygnsrytm bättre.

Godnatt.
/ Köttbulle

Materialistjävel

Det är ytligt, jävligt ytligt till och med, men få saker gör mig så lycklig som att shoppa. Och att shoppa och veta att man faktiskt har råd med det man köper, den känslan är oslagbar. Kom idag hem med en kofta, 2 linnen, en stavmixer, en t-shirt och en blus. Håå säger jag bara.

Och snart ska det handlas ännu mer. Jeans och kameraobjektiv. Det kliar i spenderarbyxorna. Jag tror att jag måste köpa nya.

Nu ska jag köpa biljett till ParksommarSkansen. Idaho, som fyller 20 år idag, kommer till Stockholm då och jävlar vad jag längtar efter henne och det.

Adjö.
/ Lania

Shoe-ho

I brist på annat att göra har jag ikväll suttit och kollat runt i olika nätbutiker. Hamnade på vagabond.com och såg orden "SALE 30-70%". Farligt. farligt. Speciellt när man äger ett betalkort. Det slutade självklart med att jag beställde de här:

image696

Jag skyller på att alla mina ballerinaskor är trasiga. Känns inte som att hål under skorna kommer att hålla så länge till. Det är helt enkelt dags att ta farväl av Primark-
favoriterna (kostade £4 och har varit mig trogna i 1½ år) och mina älskade Rocket dog's.

image697

De rosablommiga skorna kommer att kännas hårdast att släppa när de väl havererat totalt. Hittade dem i en liten butik i Oxford, köpte det allra sista paret och kommer förmodligen aldrig att hitta likadana igen. Ska dock göra mitt bästa och försöka lappa ihop dem med lim och gaffa ("If you can't fix it with gaffa tape, you haven't used enough"), för jag är inte riktigt redo att släppa taget helt och hållet än.

Måste framstå som jordens snålaste mongo som lagar skor med lim och gaffa. Det är jättelöjligt, men skor har som ett sentimentalt värde för mig. De där högklackade fotmarodörerna som jag hade på balen i 9:an (använde dem halva kvällen, andra halvan skuttade jag runt i gympadojor till balklänning) kommer jag aldrig mer att använda, men inte tänker jag slänga dem för det. De är en del av den kvällen, och den vill jag minnas.

Rubriken till det här inlägget kan förövrigt tolkas som både "Shoe-ho"=Sko-hora, och den fonetiska varianten [tjo-ho].

Nu ska jag sova.

Godnatt.
/ Lania