The Ark i London

Eftersom The Darkness gatt och blivit kara i The Ark och slapat over dem till de brittiska oarna som forband till deras UK-turné sa ska de ocksa ha en egen konsert den 9:e februari pa Camden Barfly. Dit ska jag och Sanna. Ska bli sjukt spannande att se hur Ola Salo ska fa plats pa den pyttescenen. Senast (och ja, enda gangen) jag var dar sag jag Sondre Lerche, knappt sa att han fick plats pa scenen med sitt huvudsvangande. Det var mitt forsta besok i London och sen dess har jag varit ofantligt foralskad i den staden.

(...och nu snurrar jag bort mig fran amnet igen. Jag borde inte lagga mina inlagg i kategorier, for i s lutandan borjar det anda bara handla om nagon annat.)

Det ar lite konstigt hur jag kan kanna mig sa hemma dar trots att jag aldrig riktigt bott dar. Ett par ganger har jag varit vagvisare for de tva bruttorna som faktiskt bor dar. Forstar inte riktigt hur jag har lart mig att hitta dar sa bra, for jag har liksom bara varit dar 7 ganger. I'm a natural helt enkelt.

Har ocksa nyligen upptackt att jag har nagon slags konstnarlig adra i mig. De tva senaste dagarna har datorn varit lite halvpaj och for att underhalla mig sjalv snodde jag lilltjejens nya vattenfargspennor och kladdade. Visst att det inte blir sarskilt avancerade grejer, hogstadie-bildlektionerna gav aldrig sarskilt mycket, men det blir ganska fint om jag far saga det sjalv. Konstigt nog ser manniskorna jag malar manga-aktiga ut, och jag har aldrig haft nagot som helst att gora med manga. Det finns val i mitt asiatiska blod eller nagot. Haha.

The Ark ena veckan, The Strokes veckan efter. Det ar fint det.

Au revoir.
/ Lania

Jaaa. Eller?

Bandslapp till Hultsfred. Det ar inte det 'Jaaa':et jag hade hoppats pa, men ett javligt fint 'jaaa' i form av kent. Kanske ingen jatteoverraskning, men eftersom jag inte ens haft en tanke pa att de kunde vara ett tankbart band sa blev det en liten overraskning. Fast herregud vad jobbiga manniskor det kommer vara pa Hultsfred i ar. Ja, jag vet att jag formodligen raknas till den gruppen med jobbiga manniskor. - "Aaah, jag har rort vid Jocke Berg! Jag dooooor". Men de jag framst syftar pa ar de sma 13-aringarna (som inte ens ar gamla nog att aka till Hultsfred sjalva) som bara lyssnar pa kent och ar totalt vilsna nar det galler resten av musikvarlden.

Jag vet, for jag har varit dar en gang i tiden, sa egentligen borde jag inte fa forakta de sma vilsna barnen. Men till mitt forsvar maste jag saga att det var javligt langesen (okej, 5 ar, men anda) och jag har kommit en lang vag sedan dess. Forhoppningsvis kommer dagens dyrka-J.Berg-som-allsmaktig-gud-generation ocksa se ljuset pa andra sidan hogen med knet-skivor.

Jag har javligt laga tankar om folk som ar fodda pa 90-talet, i mina ogon kommer de alltid vara 7 ar gamla och askorkade. Jag vet inte varfor. Kanns bara som att generationen som vaxer upp just nu far sina mackor serverade pa ett silverfat, och till pa kopet far de kanterna bortskurna. Formodligen ser 70-talsgenerationen likadan pa min generation, en bunt ackliga javla snorungar. Det ar inte sa att man inte lagger marke till blickarna man far nar man sager vilket ar man ar fodd. - "Jaha. Du ar en san du". Blir ju inte mycket battre av popklyschestampeln man har.

Att jag alltid lyckas virra bort mig fran amnet.

Nu ska jag ga och vara lite social.

Hejs.
/ Lania

Hej då Big Brother

Efter 3 veckor sager min dagliga kvallsunderhallning Celebrity Big Brother adjo. Chantelle, husets enda icke-kandis, tog hem vinsten. Hon gick in i huset och hade som uppdrag att latsas att hon var en riktig kandis, och om hon lyckades med det fick hon stanna kvar. Lite sott sadar.
Hade det har varit hemma i Sverige hade jag formodligen aldrig ens considered att satta mig vid TV:n varje kvall och stirra pa skiten. Men har har jag sa javla lite liv, sa man blir liksom tvungen att hitta nagot att underhalla sig med sa man inte somnar och dor pa kuppen.

(Who am I kidding. Jag alskar korkad hjarndod TV.)


I dag var det Emma's 5-arsdag. Tjejen ar sa javla egocentrisk sa det finns fan inte, egentligen ar nog de flesta barn det, jag irriterar mig bara nagot sa enormt mycket pa henne. Vi var ute och at pizza pa Pizza Express. Det var gott. Skitkul att se en massa snoffsiga manniskor sitta och ata pizza fint med kniv och gaffel.

I alla fall var jag lite snall och kopte en skitbillig halva-reapriset-present (en box med nagra block och en penna, hargrejer och ett hopprep - £4)  till henne och hon blev alldeles overlycklig. Fast mest stolt ar jag anda over mitt hemgjorda grattis-kort. En blond liten balett-fe med normala kroppsproportioner (om jag nagonsin lyckas fa min kamera fixad ska jag posta en bild).

Det ar laskigt att barn redan i 4-5-arsaldern blir utsatta for det utseendefixerade javla samhallet vi lever i. Bratz-dockorna ar det absolut hetaste bland barn i den aldern just nu och det ar fan absurt hur de ser ut. Visst, Barbiedockor ar sjukligt anorextiska, men har i alla fall ett nagorlunda normalt utseende i ovrigt. Men Bratzen, de ar inte bara ackligt smala utan har till pa kopet abnorma huvuden med plastikoperations-forstorda ansikten, skitstora brost (trots att de ska forestalla tonaringar) och iga sma outfits.

Mitt hemgjorda kort star bredvid ett Bratz-kort som Emma fatt, och min sota alldeles normala lilla fe ser overviktig ut jamfort med den. Undrar hur manga smatjejer det ar som gar runt och drommer om att se ut som en Bratz-docka. Och att foraldrar koper san skit till sina barn ar bara outrageous. Ohlala (eller nagot liknande) ar Emma's andra Bratz-docka, och aven fast mamman inte gillar dem fortsatter hon kopa dem for att Emma vill ha dem. Halla, det ar bara att lura skitungen och saga att de inte tillverkas langre, eller vagra. Hon ar 5 ar gammal for i helvete, vad kan hon gora? Vagra ata upp sina brysselkal? Det gor hon anda redan.

Dagens komplimang: - You're an artist! Asch, sa sager du bara...

Sleep tight. Á bientot.
/ Lania

(Ny kategori! *klappklappklapp* )