Back in London

Ja, sa var man alltsa tillbaka da. Kanns ganska konstigt for allt kanns som vanligt egentligen. Under tiden hemma i Sverige har jag hunnit med att traffa en del kompisar, varit till tandlakaren och frisoren, Gillinge med den roliga halkbanan som jag var asgrym pa, taco bar,Moneybrother pa Berns, fodelsedag och julfest pa Vanner och bekanta. Har haft ett fullspackat schema alltsa och nu ar man alltsa tillbaka efter nagra stressiga dagar dar hemma. Som tur ar slipper vi iallafall snostormen och njuter istallet av solen och den 10-gradiga varmen. Oh yeah.
Malin och jag hade cirka tio vaskor med oss tillbaka sa det fanns inget annat alternativ an att ta taxi till Chelsea fran flygplatsen. Fyrtio pund men det var det verkligen vart. Sen blev det till att slappa framfor tv och vila upp sig infor dagens utmaning. Vi har akt fram och tillbaka till var lagenhet, storstadat den och nu ska vi fixa iordning huset for att kunna lamna den utan daligt samvete, sa inte stallet ser ut som en soptipp. Sorgligt dock att lamna mitt kara Chelsea och omradet.

Ikvall blir det nog en middag och sen kanske vi drar till Trafalgar Square. Bada ar helt slutkorda men det ar trots allt nyarsafton och vi ar i London. Fast hela grejen ar sa overskattad egentligen. Dessutom jobbar vi imorgon. Men men, vi maste rora pa oss snart sa jag maste sluta skriva nu. Hoppas bara det inte kommer droja flera manader innan jag och Lania ses. Just det ja, Strokes ar ju i februari sa da kommer hon.

Ta-ta mina vanner och gott nytt ar!

Sanna

The Denial Twist

If you think that a kiss is all in the lips
c'mon, you got it all wrong, man
And if you think that our dance was all in the hips
oh well, then do the twist


God morgon varlden. Som vanligt ar jag den forsta som ar uppe. Kyrkklockor ringer, jag fryser ihjal for varmen ar avstangd och jag ar radd att jag ska branna ner huset om jag forsoker mig pa att satta igang elden i den oppna spisen. Sa jag tror att det ar bast att jag later bli.

I morgon aker vi hem till Sverige. Det ar fan helt sjukt. Kanns som att det bara vara nagon dag sen jag satt och skrev "1 manad kvar". Just nu kanns det dock inte som att jag kommer langta tillbaka hit lika mycket som jag langtar hem. Men samtidigt finns det inget darhemma som skulle kunna halla mig kvar (forutom vanner och sant, men forhoppningsvis finns de kvar nar jag kommer tillbaka for gott). Orka borja leta jobb, orka bo hemma efter 3 manaders sjalvstandighet.

Allt med Sanna och Malins jobb/lagenhet ordnade sig forresten. Nu ar det helt klart att de har nagonstans att bo, samt nagonstans att jobba sa att de har rad att bo. Vi par pa puben dar de fatt jobb i gar. Galet mysig typisk engelsk stammispub. Tjejen som de ska jobba for verkade ocksa grymt trevlig. Och lagenheten var fin, inga heltackningmattor, vilket ar sjukt ovanligt har i England. Sanna har flyt. Som vanligt. Jag blir inte ens overraskad langre. Allt bra bara kommer till oss gang pa gang, vi behover inte rora ett finger, det bara hander. Man blir lite bortskamd, but what to do? Det ar ju inte direkt vart fel.

I kvall ar det Foo Fighters pa Earl's Court. Det ska bli kul. Trakigt nog ar jag inte sadar jatteinne pa Foo's just nu, hade en period for nagra manader sen, men nu har det gatt over. Ser mer fram emot Moneybrother pa onsdag. Det kommer bli helt galet underbart. Dansdansdans/snyftsnyftsnyft. De maste spela Feelings getting stronger in the dark, musik blir fan inte mycket vackrare an sa.

Det har kanske blir det sista jag skriver pa ett tag. Kommer inte ha nagot internet nar jag kommer hem (*forsoker verka cool fast jag vet att jag kommer bli galen och fa fett med abstinens*). Nu ska jag slappa lite framfor TV:n.

Hej da.
/ Lania

I'm a Koko

Var Londons alla vackra popare befinner sig en fredagskvall? Club NME pa KOKO. Oh My. Man bah tack.

I gar var jag, Sanna och Asa och galen-dansade pa Koko. Fan vilket underbart stalle, och javlar vad mycket snygga manniskor det fanns dar. Nar man gar runt har i London pa dagarna ser man for det mesta bara valdigt fula, och opopiga, manniskor. Darfor blir man sa otroligt overvaldigad av att se hela popbefolkningen pa ett och samma stalle. Som Sanna sa i gar, i Sverige nar man ser popare sa ar de mest sota just for att de ar popare, men har da ar de faktiskt riktigt heta OCH popare pa en och samma gang.

Sa, forutom att galen-dansa gick jag och Sanna runt och lat "Aaaah!", "Mwaaah!" och "Gaaah!" hela kvallen. Ahjusste, de spelade javligt bra musik ocksa (haha, dar ser man var mina prioriteringar ligger. Nae, jag bara skojade *vissel vissel*). 2x The Strokes, 2x Kaiser Chiefs, typ 4x The Libertines, The Killers, Arctic Monkeys, 3x The White Stripes The Bravery, Bloc Party, min nya foralskelse Maximo Park x2, The Hives <3, Caesars, Franz Ferdinand m.m. Typ standard-latlistan for vilken indieklubb som helst har, men gillar man san musik, vilket jag och Sanna gor, da blir det liksom inte mycket battre an sa.

Att Club Koko typ ar ett av de coolaste stallena jag nagonsin varit pa gor inte direkt det hela samre. Det ar en gammal teater med 3 eller 4 olika "balkonger", och den gamla parketten ar dansgolvet. Grymt, aker man till London over en helg far man verkligen inte missa Koko. Vet inte riktigt vad som hander dar pa lordagar, men pa fredagar ar det rena pop-paradiset.

Vet inte riktigt vad som hander i dag, jag vill shoppa, men det kanns inte riktigt som att jag har rad. Sanna och Malin ska till sitt eventuellt nya jobb samt lagenhet och fixa nagra problem som uppstatt. Hoppas verkligen att allt ordnar sig till slut, jag klarar inte av att vara har sjalv i 6 javla manader.

Nu ska jag ga och piffa lite.


Ta-ta.

/ Lania