Nio år

I dag fyller den här bloggen nio år. Det är en galet hög ålder för en blogg. Jag uttrycker ganska ofta att jag är väldigt tacksam över att jag så fanatiskt dokumenterat hela mitt vuxna liv. För en toknostalgiker som jag är det verkligen en fröjd.
 
Vad gjorde jag den 8 november för till exempel fem år sedan? För en person som inte är lika dokumenteringsgalen som jag vore det en rätt omöjlig fråga att besvara. För mig behövs det några klick och jag kan konstatera att den 8 november 2009 var en söndag då jag klev upp ur sängen klockan tre på eftermiddagen. Varför jag gjorde det och vem som höll mig sällskap är ganska lätt att räkna ut om en känt mig i några år.
 
Året efter det hade jag helt plötsligt flyttat till Hemsedal och hade inget internet, så det här inlägget som skrevs hemma hos Chrismas föräldrar i Knapstad får representera den perioden år 2010.
 
Det har varit rätt tomt här ett tag. Mest för att det, av olika orsaker, har varit en rätt tuff och omtumlande period på jobbet. Nu har det dock blivit lite bättre. Jag har för tillfället fått nya arbetsuppgifter och jobbar med testning och implementering av ett nytt produktionssystem på jobbet. Har insett att jag gillar sånt och skriver så sjukt fina och pedagogiska manualer att jag nästan blir lite tårögd (nästan).
 
Bra erfarenhet på vägen mot något nytt. Vet fortfarande inte vad det nya blir. Eller vad jag vill att det ska bli. Men allt löser sig. Fastnade med att läsa gamla inlägg från tiden i Hemsedal och började minnas hur otroligt vilsen jag var den perioden. Så vilsen är jag i alla fall inte nu.
 
För två helger sedan var jag uppe i Jämtland, Silsjönäs, och firade Joels 30-årsdag. Så himla fin tillställning och helg. Lärde känna nya bra människor och hade en allmänt tokbra långhelg och minisemester. Kameran fick till och med följa med för en gångs skull. Ungefär så här såg det ut:
 
Älgskavsgryta tillagad utomhus i Muurika. Fantastiskt.
 
Linnea och Jonas var där. Han är bra stilig alltså...
 
En av de nya kompisarna - Alma.
 
 
Joel fick presenter och blev glad.
 
En del av det stora gänget som kom för att fira Joel.
 
Det trekampades och en gren var stockstötning.
 
Vackra, vackra Silsjönäs.
 
En annan gren var stövelkastning.
 
En gren var tända-eld-på-snöre-snabbast och den vann mitt lag!
 
På kvällen var det gig i puben/verkstaden.
Tror inte att "musikerna"lyckades spela en hel låt på hela helgen.
 
Ullis har börjat lägga upp bilder från sommarens Islandsresa på sin blogg. Laddar för att ta tag i mina bilder också, men känner mig inte alls pepp på att redigera bilder för tillfället. Och nu har det ändå gått så pass lång tid att jag inte längre känner att jag behöver skynda mig. 
 
Förövrigt är nog Ullis den enda jag vet som kan fotografera mig på ett sätt så att jag ser ut som jag tror/vill att jag ska se ut. Det brukar folk säga till mig när jag har fotograferat dem och det är en rätt bra egenskap som fotograf.
 
Det här ovanligt långa inlägget får kompensera för över en månads bloggfrånvaro.
 
God natt,
Lania

Pharrell ♥ F!

Jag gillar som bekant att variera mig när jag går på konserter. Små indieakter på klubbar, mysiga gitarrmän på teatrar, pojkbandsnostalgi i hockeyhallar, feta shower på enorma arenor. Och allt däremellan. De får mitt musikhjärta att bulta på helt olika sätt och jag älskar det.
 
I kväll var det dags för Pharrell Williams i Globen. Jag har egentligen mest lyssnat på N.E.R.D och hans äldre verk, men var sjukt peppad då jag hade läst till mig att han spelade både nytt, gammalt och covers av hits han varit med och skrivit/producerat. Konserten var stundvis aspeppig när favoriter som Frontin' och She Wants To Move spelades, och stundvis kändes energin en aning lägre när tempot drogs ner och låtarna inte var lika kända.
 
Efter två eller tre låtar vände sig Pharrell mot fotograferna i diket och bad att de skulle komma tillbaka innan sista låten. Han förklarade att han hade en speciell gäst att presentera och att de inte fick missa det. Flera gånger under kvällen hyllade han kvinnor och nämnde i samband med detta "Feminist initiative". Jag började få mina aningar om vem den hemliga gästen var - och jag hade rätt! Pharrell avslutade konserten med att dedikera Happy till Gudrun Schyman och det hon och F! representerar.
 
 
Säga vad man vill om Pharrell och hur han uttalat sig och agerat tidigare. Alla kan ändra sig och det är väl fantastiskt att en person kan ändra sig så stort och göra ett sådant här statement. Jag blev i alla fall otroligt peppad av denna underbara gest.
 
I morgon skriver vi historia. Ut med rasisterna, in med feministerna!
 
/ Lania

Upplevelseproduktion: 2002-2014

I dag kom det otroligt tråkiga beskedet om att upplevelseproduktionsprogrammet, som har betytt så otroligt mycket för mig och många andra, kommer att läggas ner. Innan sommaren underkändes utbildningen av UKÄ (Universitetskanslerämbetet) och i dag kom beslutet från institutionens ledning om det inte kommer att satsas resurser på att förbättra bristerna, utan att man i stället väljer att lägga ner programmet.
 
Det finns många olika åsikter gällande kvaliteten på utbildningen. Jag har själv svurit över okunniga föreläsare, onödiga inlämningsuppgifter och brist på resurser. Men trots alla hårda ord så är de fyra åren jag spenderade i Piteå det absolut viktigaste och bästa jag har gjort i mitt liv. Jag behöver inte ens säga "hittills", för jag hade definitivt inte varit den jag är i dag om det inte vore för utbildningen och alla de möjligheter och erfarenheter den givit och fortfarande ger mig.
 
Jag hade aldrig fått möjlighet att göra praktik i Sydafrika och på Melodifestivalen, jobba med världens bästa SMASK, driva egna framgångsrika projekt tillsammans med fantastiskt kompetenta och fantastiska människor, diskutera, problematisera, forska i och bidra med ny kunskap till ett vetenskapligt ämne som fortfarande är relativt nytt och oupptäckt.  
 
Att utbildningen nu är nedlagd har inget att göra med den kunskap vi som har gått programmet besitter. Det vi har lärt oss och nu bidrar med i de olika branscher vi verkar i kommer inte att försvinna eller förändras. Jag tycker synd om KKL som kommer att förlora viktig kompetens i alla olika delar av verksamheten på campus. Utan att höja mig själv till skyarna var upplevelse-producenterna, under mina år på skolan, de som förde samman studenterna i olika projekt och föreningar. Vad är ett SMASK utan en general som brinner för projektledning och att skapa upplevelser? Vad blir det av konsertprojekt där det inte finns en upplevelseproducent som knyter ihop alla lösa trådar? Vilka ska pynta?? 
 
I förordet till min magisteruppsats skrev jag att den var mitt avtryck i upplevelseproduktionsprogrammets förhoppningsvis långa och intressanta historia. Så blev det tyvärr inte. Det är med sorg jag tar farväl av utbildningen som format mig till den jag är i dag. Tack för allt.
 
/ Lania