You're my goam baby.

Vår finaste Pär var lite tveksam över huruvida han skulle följa med till Kittelfjäll nästa vecka. Detta kändes inte alls särskilt kul, så vi styrde ihop en liten överrasknings/övertalningsfika så att han skulle ja, bli övertygad om varför han absolut var tvungen att följa med. En liten intervention helt enkelt.

Med en morotskaka, en kladdkaka och en massa smicker lyckades vi övertala Pär att pengar och tid inte kunde ställas emot de upplevelser och minnen för livet som resan, förhoppningsvis, kommer att generera.

Stört att en resa som vi pratat om i nästan ett år äger rum nästa vecka. Ska åka skidor för första gången sen Kåbdalis, det vill säga faktiskt exakt tre år sen, men för min del blir det nog mest mys. Mys med skoterturer och grillning, mys i stugan, mys med finaste sekten och den sista (och för min del enda) resan med alla innan vi går skilda vägar. För alltid. *Dramatisk och sorgsen musik*

Avslutade denna kväll med en liten bastu och en liten öl. Mör i kroppen och Kårfrukost tidigt imorgon.

Men det är najs.

/ L

Drömbakelsen dök upp i min storlek igen och den här gången väntade jag inte en minut för länge med att beställa den! Om 2-3 dagar dyker den upp och om den inte passar blir jag ledsen och tänker tvinga mig i den ändå. Kommer vara sjukt partisk färgmässigt på SMASK...

Har fått extremt lite gjort idag, men mitt kök är i alla fall jävligt rent. Mitt hem doftar morotskaka och ibland önskar jag att jag kunde få vara lyxig hemmafru istället för att ha en D-uppsats som konstant ligger och gnager i bakhuvudet.

I typ något varmt land skulle jag kunna tänka mig att vara lyxig hemmafru. I min drömbakelse. Det skulle vara så jävla najs.

Nu ska jag diska ännu mer. För att det är jävligt najs att diska. Typ.

/ L

Mina besökare är väldigt internationella (very international). Hej bror i New Paltz och Johan i Providence!

 

 

God morgon.
/ Lania

Varje gång jag hör min röst inspelad inser jag hur jävla Stockholm jag låter. Fett är tydligen också det vanligast förekommande ordet i mitt vokabulär.

Fick radiosändningen från KISS by S.M.G.T.G.E av Annika idag och lyssnar på den nu. Samtidigt som det är fantastiskt fint att återuppleva konserten (trots ljudkvaliteten) är det nästan lite småjobbigt att tänka tillbaka. Alla fina minnen från hela arbetsprocessen, pyntverkstaden, prod-helgen, efterfesten. Då när allt fortfarande var fucking jävla underbart och okomplicerat.

Borde inte tänka och känna så, men det är svårt att låta bli när man är så nostalgikär som jag är.

Har i alla fall minnena från en helt jävla fucking fantastiskt crazy kväll att leva på.

Vem kunde tro att indietönten från helvetet skulle kunna skapa så starka band till ett band som KISS?

Det blev jävligt fett.

/ L

49 minuter kvar till deadline. De där dryga 2 timmarna gick lite för fort. Nu börjar det nästan bränna lite i knutarna, men det blir nog bra det här.

Slutspurt!


[00:06]
Damn, missade inlämningen med en jävla minut och Fronter-mappen stängdes i princip mitt framför ögonen på mig. Tur att det finns mail...


[00:11]
Man skulle ju kunna tycka att det är något extremt att åstadkomma ett PM på 21 sidor på några timmar. Lyckligtvis är jag inte så extrem. Det hade varit lite läskigt. Tror bara att jag skrev drygt 3 av de sidorna ikväll, men det är ju också en bedrift.

Så kan det gå när man tussar runt i två veckor och tänker: "Äh, hä lugnt!". Nu är det bara att hoppas på att jag inte får någon backning på skiten. Tycker att jag lyckades sopa undan det mest rätt fint med mina små djupt formulerade "ATT GÖRA"-punkter.

Och väntar gör jag nog helt i onödan. Lika bra att totalkrossa de näst intill icke-existerande förväntningarna.

/ L

Det är fruktansvärt kompetent av mig att en sisådär väldigt för få timmar kvar till deadline för en komplettering och en inlämning inser att jag har en hel del kvar att skriva.

Men det är ungefär så jag jobbar och har jobbat de senaste 3½ åren. Och patetiskt nog så har jag alltid klarat mig. Jag skäms nästan över vilka låga krav det är på oss ibland och framför allt att jag inte har högre krav på mig själv.

Med ett par relativt slappa 3½ år i bagaget ska jag alltså de kommande 4½ månaderna försöka prestera mitt livs största akademiska verk (so far i alla fall). Tur för mig att jag råkar vara rätt bra på't.

Känns stabilt att jag sitter och stirrar in i skärmen på den dator som jag inte ens skriver denna komplettering och inlämning som ska vara inlämnade om 3 timmar och 45 minuter.

Nya tag nu, även om jag hamnar här vid den internetuppkopplade datorn stup i kvarten för att jag väntar på något som förmodligen aldrig kommer att komma.

/ L

Jag och Pär kom på ett jävligt kompetent sätt att göra Melodifestivalen snäppet roligare. Varje gång det kom en refräng tog vi en shot av det vi hade i våra flaskor/glas för tillfället.

Det blev typ en något mildare version av Power Hour vilket resulterade i en total dyngfylla för min del. Vi skålade massor för Huddinge (för att jag och Salem Al Fakir kommer från samma hoods), Öland (för att Pär kommer från Sveriges bajskorv), Kolmården (för att Johan gillar djur) och Njutånger (för att Åsa är en fin bonnflicka).

Vid typ kl. 1 låg jag halvt avdäckad i min säng.

Idag inledde vi dagen med Långvik som mål där vi skulle hämta upp Nils + vän. Efter lite tekniska problem med Sara lyckades vi till slut ta oss dit och sen bar det av direkt till MAX. Köpte lökringar. Ett gott men alltid lika dåligt beslut...

Nu ska jag kötta klart mitt PM som mest består av rödmarkerad text där det står: "ATT GÖRA".

Vi ses.
/ Lania

Sjuka mängder sushi med finaste Klubbmästeriet (minus Johanna) och därefter Quiz-kväll på Kårhuset med Anders som hade styrt upp ett fantastiskt quiz med storytelling, musik (från Vem vill bli miljonär!) och massor med inlevelse.

Lag Söder om Söder med mig, Anton och Alex kom på delad andraplats. Fast sen kom vi trea efter utslagsfrågan. När quizzet var färdigt var vi ett gäng som drog vidare med Kalles som mål. Väl framme vid Kalles gick vi vidare till Challenge. Linn försökte förhandla in oss på Challenge med grupprabatt, men när det inte lyckades bestämde jag, Linn, Johan och Johan att det var lika bra att gå hem.

Så här sitter jag nu. Med ett något lättare hjärta, men med en frustrerande jävla känsla av saknad. Konsten att ställa om och återigen vänja sig vid ensamma helger och nätter. Single player mode: YES.

Epidemin fortsätter. Undrar vart den sprider sig härnäst?

/ L

Tack vare Tove och Åsa blev min vackra tårta en penis-tårta...


Såhär nöjd var fylle-Åsa med att vi gjorde en penis-tårta.


Tove ville äta upp alla bullar i hela världen!


Och egentligen tyckte jag väl att det här med
penis-tårta var ett ganska skojigt påhitt.




Mina favoritpojkar dök upp.


De hade med sig jättemycket ost till mig!


Av Emmelie och Annika (och Holm) fick jag en liten fylla.



Jag skar bort en testikel från penistårtan och Elin fotade.


Jonas åt typ 15 bullar och skulle här bevisa att han kunde trycka in en hel bulle i munnen.


Johan kunde trycka in två hela bullar i munnen!

En upplevelse, en framtida fucking crazy jävla föreläsning, en korg med ost, en fylla, en krullvårdare, två sjalar och en bomb. Mina vänner är så fina att det gör ont och jag har det alldeles för bra ibland.

Blev bjuden på frukost imorse hemma hos Tove och efter en liten tur ner på stan städade, bakade och mös jag resten av dagen. Middag med Tove och Åsa och sen bjöds det på opretentiös fika som egentligen kanske var rätt pretto med bullar, kakor och tårta.

Kände på mig att bomben skulle släppas så småningom. Trodde bara inte att det skulle behöva bli såhär snart. I bruise like a peach. Bomber spränger sönder sårade fruktdjävlar i sjukt många små obefintliga delar. Hur bygger man upp något som inte finns?

Men tack i alla fall. Har haft en fantastiskt fin dag. Ni är bäst.

/ L

Traditionen håller i sig. Snart har jag fan slut på egobebisbilder i digitalt format. Lill-tuss på typ 2½ år här ovan skulle jag gissa? Nu närmar sig den stora 3:an med stormsteg. Närmre 25 än 20. Vilken grej.

Tittar alltid tillbaka till de födelsedagar som finns dokumenterade i bloggen. Från 19-årsdagen som firades i Oxford till förlusten av Systemet-oskulden, när vandringspresenten blev min och den mest urspårade hemmafesten under mina Ankarsdagar ägde rum i min lägenhet, och förra året då jag fortfarande hade hopp.

Den fjärde och sista födelsedagen i Piteå. Nu är det över på riktigt och jag är förvånad över hur lugn jag är över det faktum att jag inte har en jävla aning om var jag kommer att befinna mig när min nästa födelsedag äger rum. Lägenhetsägare och roomie med Chrisma? Den som lever får se.

Vart tog känslan och hoppet om lycka från förra året vägen? 2010 och jag vill inget hellre än att inte känna alls.

God natt.
/ L

Idaho kräver att få se en bild på mitt nya krull. Så, here we go. Raka Lania VS. Krulliga Lania.

Vet inte vad som har hänt, men istället för att vara avslappnad och utvilad, som jag brukade vara efter en tupplur, vaknar jag numera med ett ryck, med hjärtat i halsgropen och tusen nålar i varje blodådra i kroppen.

De få gånger jag numera lyckas somna när tupplurar på eftermiddagarna drömmer jag ofta väldigt konstiga saker. I dag drömde jag att jag sov och drömde. När jag vaknade i drömmen var klockan 23:50 och jag fick panik. Sen när jag vaknade på riktigt så var klockan lyckligtvis bara 15:50.

Förutom att sova har större delen av kvällen spenderats med sedvanligt film- och TV-spelshäng hos Jonas. Tog även med min middag dit och bjöd Tove på den och åt den där. Varför göra saker ensam när man kan göra det tillsammans?

Drömmen om en dröm. Det låter som en Håkan Hellströmsk låttitel. Vill inte drömma. Vill bara att det ska sluta hugga till.

God natt.
/ L

Har fått återvända ner i klamydiagrottan på Kalles. Trivs bra där i mitt hörn. Mycket studenter ikväll, då vågar jag alltid spela bättre musik utan att dansgolvet riskerar att tömmas.

Tänkte unna mig själv drömbakelsen eftersom jag faktiskt tjänat ihop tillräckligt med pengar till den ikväll. Slut på min storlek. Självklart. För det är ju verkligen inte meningen att någonting över huvud taget ska gå som jag vill att det ska gå för tillfället.

Om man ändå kunde bota smärta med dunka-dunka. Då skulle jag vara så jävla frisk nu. Men det funkar väl inte riktigt så. Önskar att jag hade en fjärrkontroll med en fet jävla knapp: OFF.

Fick i alla fall avsluta den här natten med värdighet. VG.

 

Det var för snart och alldeles för mycket in my face. Just nu undrar jag hur jag någonsin ska klara av det. Vänner som alltid ställer upp. Vet inte vad jag skulle göra utan er. Tack.

/ L