Min gode vän Anders skrev igår ett välformulerat och tänkvärt blogginlägg.

Som Anders skriver så har vår generation, 80-talisterna, alltid fått höra att "vi kan göra precis vad vi vill". Jag har väl delvis fått höra detta av vuxna personer i min omgivning, men samtidigt har de påpekat hur tryggt och säkert det skulle vara att bli advokat, läkare, ekonom, civilingenjör, osv.

Min revolt mot hela den här "så-skaffar-du-dig-en-säker-framtid"-propagandan var att hoppa på en utbildning som 1. Ingen någonsin hade hört talas om och 2. Där man efter avslutade studier inte blir placerad inom ett tryggt fack som säger "det här ska du jobba med".

Min utgångspunkt i mitt karriärsval var min passion för musik. Med åren förändrades min bild av den bransch jag valt att slå mig in i. Så, för närvarande är mitt mål, lite fluffigt och mysigt, att göra så många som möjligt så glada som möjligt genom att skapa förutsättningar för upplevelser.

Men, tillbaka till det Anders diskuterar i sitt inlägg. Vad händer egentligen när ens största intresse i livet blir ens jobb? Efter bara några veckor på Melodifestivalen märker jag hur jag har blivt helt uppslukad av Mello-världen.

Även om jag inte är så extrem som några av mina kollegor så slutar de flesta arbetsdagar med att jag sitter kvar trots att arbetsdagen är över. Förutom lunchen så är det inte snack om några raster och vissa dagar äts till och med lunchen framför datorn. Det här gör jag inte för att någon har sagt åt mig att göra det - utan mitt jobb är bara så fantastiskt roligt att jag inte kan slita mig.

Självklart är det positivt att känna så inför det man spenderar större delen av sin tid med. Men, andra delar av livet blir lidande. Om tio dagar fyller jag 25, och jag är precis i uppstarten av min karriär. Hur kommer mitt liv se ut framöver om jag fortsätter såhär? När hittar man tid till vänner, familj och hobbys? Och kärlek? En egen familj?

Under hösten funderade jag mycket över om det verkligen var såhär jag ville att mitt liv skulle bli. Om det var värt det. Nu när jag fått möjligheten att klämma lite på en del av den framtida verkligheten så känner jag att: Japp, det är tamigfan värt varenda uppoffring. I alla fall för en period framöver. Inte för alltid, men för nu.

Tänkvärt.

/ Lania

Om en vecka och två dagar flyttar jag in i lägenheten. Om två dagar rullar jag och gänget i väg mot Kittel. Så, jag flyttpackar och jag Kittelpackar, och är lika exalterad över båda grejerna.

Ett par sjukt hetsiga veckor väntar. Efter Kittel-veckan är jag ledig en dag då jag flyttar in och den 1 februari rullar vi i väg mot första deltävlingen i Växjö. Sen fortsätter det så fram tills Andra Chansen i Nyköping. Veckan efter är det final i Globen. Och helt plötsligt så vet jag återigen inte vad jag ska göra.

Allt har bara gått så fort, så jag har inte ens hunnit reflektera över vad som händer sen. Om det händer något sen.

Jag försöker, som det så klyschigt heter, att leva i nuet. Men samtidigt har jag ju ett hushåll att upprätthålla från och med nästnästa vecka. Man kan väl bara hoppas på att jag kanske får chansen att fortsätta göra roliga saker. Det vore rätt trevligt.

Igår tentafirade jag med mina kursare som hade skrivit tenta. Jag själv glömde att anmäla mig till kalaset, så jag fick inte skriva. Det blev en repris på vårt första firande med indiskt på Indira och därefter häng på Sofo Bistro. Ett drygt halvår senare. En sluten cirkel. Tänk så fina människor man kan hitta av ren slump.

/ Lania

Allting känns som en nedförsbacke just nu. Allt bara rullar på så fantastiskt enkelt och bra. Praktiken är fortfarande en fantastiskt lärorik och spännande liten schlagerkula och jag känner att jag lär mig något nytt varje dag. Webb alltså, man vet inte vad man missar förrän man gör't. Och jag är så glad över att jag får den här möjligheten.

Dessutom är det bara fem dagar kvar tills det bär av till Kittel och i år blir vi en tio man/kvinna stor styrka som får njuta av den traditionsenliga rekreationsresan. Om det har varit fantastiskt tidigare år så tror jag att det kommer bli snäppet ännu bättre det här året.

Livet, vi börjar äntligen komma överens igen. Jag gillar't.

/ Lania

Jag är bara fet. Underbara Clara säger det så jävla bra.

Med några års studenteri samt en säsongs säsongande på nacken har ett permanent fluff format sig i området kring det som en gång i tiden var en midja. Ibland, om jag putar lite extra med magen (eller när jag "sitter ner, har ätit, har mens, har tajta jeans eller när det är en vanlig tisdag i januari") skulle man lätt kunna tro att jag har en typ 4-månadersbulle i ugnen.

Men. Så är inte fallet. Jag är bara, enligt modemagasinsmått, lite fet. En så kallad "plus size", om man ska slänga sig med termer från modevärlden. Det är som den här bilden på skådespelerskor från 50-talet och nutid som delas på Facebook och Twitter för tillfället.

Hur och när blev det, i större delen av västvärlden, ett skönhetsideal att vara kurvlös och benig?

Efter flera års nojande har jag äntligen accepterat mitt fluff. Jag gillar mig själv som jag är. Om jag nu räknas som fet, so be it. Jag har hört att vi feta människor har roligare.

/ Lania

Om en vecka och en dag bär det av till årets höjdpunkt - Sektens årliga rekreationsresa i Kittelfjäll! Jag längtar så mycket att jag nästan spricker och kommer att krama ihjäl alla mina bästa favoriter i sex fina dagar. Vi gör en liten tripp down memory lane och kollar på hur det har sett ut tidigare år.

I eftermiddags kom fröken projektkoordinator Marie med ett par viktiga kuvert i handen - innehållandes två biljetter per medarbetare till finalen i Globen. Min första tanke var att mamma och pappa skulle få dem. Sen kom jag på att mamma ska ut och resa i mars.

Tänk om de inte kunde gå?

Världens största dilemma byggdes upp i huvudet på mig. Hur i helvete skulle jag kunna välja ut vem som skulle få biljetterna? Vilka skulle uppskatta de mest? Och så vidare, och så vidare.

Lyckligtvis slapp jag dilemmat. Mammas resa var inte förrän senare och hon blev överlycklig över biljetterna. Jag har inte varit på någon melodifestival än, men det här blir till och med hennes andra Globen-final.

Kul att kunna ge något till mam&pap som hjälper mig så mycket med lägenheten och allt. Och som gör det möjligt för mig att kunna genomföra den här praktiken över huvud taget. Jag har det allt för bra och är nog alldeles för dålig på att visa det.

/ Lania

Redaktionsmöte i dag. Trettio viktiga personer (på en höft) inklämda i en liten glasbur för att spänt lyssna på körschemat för första deltävlingen. VD Eva avslutar mötet med pepp-talk.

Mello 2012-tröja hänger på skrivbordsstolen, men jag måste fortfarande nypa mig själv litegrann för att förstå att det här händer. Och om tre veckor är det dags.

Lunch med Tiny Lou-soon-to-be-Londoner och taco-middag med Fia.

Bra dag.

/ Lania

Jag är rätt bra på att spara på saker. Försöker att rensa min bokhylla på prylar, papper och minnen och hittar allt från kalasinbjudningar från lågstadiet till grattiskort från min fyraårsdag. Det dyker även upp brev från barndomsvänner om klubben "KHK" som vi hade när vi var typ 8 år gamla - KillHatarKlubben. Såklart.

Hittade nyss ett häfte med dikter som våra klassmentorer skrev om varje person i klassen när vi tog studenten. Såhär lät några av de dikterna:

En kort Mello-vecka har swoschat förbi på nolltid. Allt är så nytt, roligt och spännande, och stundvis måste jag mentalt nypa mig i armen för att faktiskt förstå vad det är jag faktiskt får uppleva. Det mesta vi gör är lite hemligt ett tag framöver, så det är lite svårt att berätta vad jag fifflar med. Men så småningom dyker det upp ett gäng artiklar och andra texter jag har skrivit på Mello-webben.

Långhelg väntar och jag tror inte att jag ska göra så mycket mer förutom att vila och flyttpacka ner delar av mitt flickrum. Håller fortfarande på och vänjer mig vid tidiga morgonar och stillasittande arbetsdagar. Man blir en aning stel i rygg och ändalykt. Ännu en anledning till varför jag borde (eller ska...) börja träna så småningom. Ska bara få lite struktur i vardagen, flytta, uppleva en turné och vem vet vad som händer sen.

Japp. Typ så. Livet är gött.

/ Lania

Två dagar av praktiken har förflutit och jag vill bara ha mer och mer. Har fått en ganska lugn start med diverse fix och artikelförfattande, men jag gissar att det snart kommer att börja bli rätt intensivt. Alla är jättesnälla och får en att känna sig hur välkommen som helst.

Om mindre än en månad drar turnén igång och den 1 februari bär det av till Växjö. Ser fram emot långa och händelserika arbetsdagar i Mello-land. Det här är verkligen drömmen.

Dessutom är det bara 20 dagar kvar tills dess att vi åker i väg till Kittel. Sex hela dagar tillsammans med de finaste personerna i hela världen. Kan nog inte ens beskriva hur mycket jag längtar efter bästa stugan i Henriksfjäll och bästa gänget någonsin.

/ Lania

Nyårshelgen spenderades i Igelfors tillsammans med Niklas, Sanna, Ida, Josefin, Viktor, Danne och Malin. Såhär såg det ut hos oss.

Kvinnorna i sällskapet inledde nyårsaftonen med att gå på en promenad.


Josefin samlade material till bastun vi senare byggde.


Det hoppades lite.


Och Viktor bad en liten bön.


Vi åt en sjukt god middag som inleddes med en
Chèvre chaud på en bädd av rödbets- och valnötssallad.
(De andra rätterna ville inte fastna på bild lika snyggt)


Efter nyårssupén förvandlade vi vardagsrummet till ett dansgolv och eftersom
vi inte hade några discolampor lekte jag lite med slutartiden i kameran.

2012, du känns rätt bra. Jag tror att vi kommer att komma bra överens.

Gott nytt år, kära vänner!

/ Lania

Med en ny soffa! Det här med rea alltså. Bra grejer. Spanade in en soffa i höstas, men tyckte att den var alldeles för dyr. Och som på beställning dök den upp till halva priset nu i mellandagarna. Så, den 30:e januari när jag flyttar in så levereras den direkt till lägenheten. Fruktansvärt smidigt.

Jag har varit ute och flängt i mellandagsrean. Köpte mig två klänningar (som jag visar imorgon), ett par mönstrade tights, en tygbit som ska klä min sänggavel och... Ett par högklackade skor!

Firade jul med släkten i dag. Jag och kusinerna spelade ett sjukt kul strategibrädspel, Stoneage, och körde en hysterisk och rolig omgång julklappsspel. Mina vinster var så sjukt bra:

En bra juldag helt enkelt. Får se om jag vågar mig ut i rean i morgon.

God natt.
/ Lania

Jag ger er en liten sammanfattning av mitt

Fem händelser som har varit bra det här året:

- Sektens årliga resa till Kittelfjäll.

- Fina kursare som jag hittade genom Psykologin.
- Stockholmshäng med Piteeliten.

Fem händelser som har varit dåliga det här året:
- Att sekten har varit alldeles för långt borta.
- Livskrisen.
- Flytta hem till föräldrarna efter sex år på vift.
- Bitchkollegan i Åndalnes som nästan fick mig att begå ett brott.
- Den extrema saknaden (ingen nämnd, ingen glömd).

Vad har du lärt dig i år?
Att långsinthet inte för med sig något gott och att det går att förlåta. Att de flesta jag känner har mycket högre tankar om mig än vad jag har om mig själv, och att jag borde ta åt mig av det. Att jag måste acceptera att jag inte kan veta hur resten av mitt liv kommer att se ut, men att I am responsible for creating the reality of my life.

Blev året som du har tänkt dig?
Inte någonstans. Men ibland gör inte det något.

Vad har du lyssnat på för musik?
Sjukt blandat. Allt från Tim Berg - Seek Bromance och Rasmus Seebach - Natteravn (fet untz som alltid kommer att vara Hemsedal) till hjärtesnörp i form av Håkan Hellström - Vid Protesfabrikens stängsel och Maria Mena - This Too Shall Pass. Min musiksmak blir allt mer kommersiell, vilket inte gör så mycket för min del.

Vad har du tittat på?
Frågan är nog snarare vad jag inte har tittat på? Det ser nog inte så annorlunda ut från föregående år. True Blood, Glee, Desperate Housewives, Grey's Anatomy, How I Met Your Mother, Gossip Girl, CSI (Las Vegas och NY), Criminal Minds, Chuck, Sex and the City, Vampire Diaries.

Vad är det vackraste du har fått i år?
Jag fick tillbaka en av mina bästa vänner. Det är nog många som inte förstår hur jag kunde förlåta och varför jag inte kan och vill släppa taget om min vän. Jag kan nog inte heller förklara det, utan nöjer mig med att en person som jag kan skratta, prata om allt och vara lycklig med återigen finns i mitt liv.

Vad är det bästa du har läst?
Jag har läst en bok i år, En dag. Den var bra. Jag började prenumerera på Filter, som är bra. Jag hittade Fredrik Backmans blogg, och han är bra.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag säsongade på en skidort, jag pluggade på universitet i Stockholm, jag köpte ett gymkort på ett riktigt gym (en månad), jag fick betalt (vitt!) för att jobba som hump/stagehand, jag kaskadspydde (x4) på en busstoalett mellan Hemsedal och Oslo.

Vad var din största framgång 2011?
Att jag fick praktikplatsen på Melodifestivalen och att jag äntligen blev färdig med D-uppsatsen.

Bästa köpet?
Kan inte komma på att jag har köpt något extraordinärt i år. Det skulle väl vara skidjackan som jag beställde till mig själv i julklapp/födelsedagspresent och mina nördbrillor från E&E Glasses.

Vad spenderade du mest pengar på?
Norsk mat.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag borde kanske ha åkt lite mer skidor...

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag bakade bullar, födelsedagsfikade på Skistua och tog ett litet kvällsåk i backen. Senare på kvällen var vi ute på Bransjekväll.

Det har varit ett rätt trevligt år ändå. 2012 blir förhoppningsvis ett något mer händelse- och bildrikt år. Lite glitter och glamour. Vi satsar på det tycker jag.

(Listan är tagen från niotillfem, men har modifierats lite.)

God jul mina vänner!
/ Lania